LINX AB; järnvägsbolaget som aldrig fick chansen!

Det finns historier som förtjänar att berättas. En sådan är historien om det svensk norska samarbetet mellan Norska Statsbaner, NSB och SJ. Ett samarbete som startade under 1990 talet och som mynnade ut i ett gemensamt ägt bolag vid namn LINX AB. I Norge fanns också ett dotterbolag vid namn LINX A/S. 

Syftet med detta blogginlägg är inte att starta en fullständig redovisning av samarbetet och hur det var att arbeta i bolaget, utan mer att minnas en och annan episod. Bolaget startade den 1 januari 2001 efter en lång period av förberedelser i projektet Nordlys. Samtidigt bolagiserades affärsverket SJ och blev SJ AB. Att detta skedde samtidigt har säkert en del förklaringar till hur detta samarbete sedermera kom att utvecklas.

För min egen del startade äventyret i början av mars 2001. Jag var alltså kvar i SJ affärsverk och gick över till SJ AB för att sedan säga upp mig och ta jobb i LINX AB med anställning som lokförare den 5 mars 2001.

Under 2004 hade ägarna påbörjat avvecklingen av LINX AB och bolaget bedrev ingen trafik fr o m mitten av december 2004. Samtliga anställda som var kvar i det svenska bolaget kom så småningom att erbjudas anställning i SJ AB. För min egen del så återgick jag som lokförare i SJ AB fr o m den 1 januari 2005. Sedan dess har jag sedan kört för SJ AB fram t o m pensioneringen den 30 november 2017. Numera kör jag på halvtid för SJ Götalandståg AB.

Jag hade en hyfsat lång period som fackligt aktiv i Affärsverket SJ. Vi hade under ca 10 år förhandlat övertaligheter och min roll var de ständigt återkommande förhandlingarna om turordningslistor. Efter bolagiseringen av SJ var min ambition att lägga ner det fackliga arbetet. Så blev det inte utan så småningom blev jag vald till klubbordförande i Seko Klubb Linx. 

Det fanns en sann nybyggaranda och under det första året var det otroligt mycket utbildning för oss alla. Vi lokförare i Göteborg fick tex både dansk och norsk utbildning för att köra till Köpenhamn resp Oslo. Det fanns inte mycket tid över för annat än jobbet under startåret. Det var många som gjorde väldigt stora insatser för att få allt att fungera. 

I augusti 2001 intervjuas jag av NSBs interntidning Vingehjulet. Bakgrunden var att LINX AB hade tagit över hela den norska utrikestrafiken via Sverige. Denna intervju skedde vid ett tillfälle då vi såg framtiden an med mycket stor optimism. Bifogar en scannad version av artikeln. Det finns mycket mer att berätta och kanske kommer en fortsättning.

Vingehjulet nr 7 augusti 2001

Funderingar

Det har gått drygt ett år sedan jag slutade på SJ AB och sedan började jobba på dotterbolaget SJ Götalandståg. Ett byte som enbart varit positivt så här långt.

Många arbetskamrater prioriterar SJ och kvarstår som timarvoderade efter pensioneringen.

Man kan ju undra om det är SJ som drar eller om det är viljan att fortsätta som förut, men att kunna välja arbetstider. Jag tror mer på det senare eftersom möjligheten att tacka nej verkar vara stark. Dvs fortsätta jobba, men tacka nej till turer som man inte gillar av något skäl.

Principiellt tycker jag det är fel att SJ tillåter timanställda att välja tider helt utan att se helheten och då hur detta påverkar övriga på arbetsplatsen. SJ har säkert tjänat en del på systemet med timanställda, men nu tryter tillförseln av nya timanställda och de som har tillsvidareanställning måste få en högre prioritet. Sannolikt måste SJ också anpassa sig till den arbetskraftsbrist som kommer att uppstå. Hur det skall gå till i ett så centralstyrt företag som SJ det återstår att se.

Just nu diskuteras införandet av ett nytt planeringssystem i SJ och givetvis även för dotterbolaget SJ Götalandståg. En diskussion som är berättigad eftersom SJ i vanlig ordning inte klarar att leverera systemet på tid och att det finns en stor osäkerhet hur systemet kommer att fungera för de anställda som berörs.

Det är flera år sedan besluten om att införskaffa ett nytt planeringssystem togs. SJ har också räknat in stora besparingar i och med införandet av detta nya planeringssystem. Inte minst i den berömda miljardbesparingen som skedde för mer än två år sedan.

Risken med systemet är ju att man skruvar åt så hårt att tjänstgöringsturerna blir så hårda att de anställda inte orkar med på sikt.

Hur det blir är svårt att sia om, men det fattas inflytande från sk vanligt folk. Dvs de som drabbas. Just nu är det mest olika rädslor att det uråldriga systemet med fasta grupper skall raseras för något som likabehandlar alla anställda i de berörda företagen.

Jag skulle vilja se lite mer av analys på hur arbetets förläggning och raster och pauser kommer att se ut. Hur hårt kommer man från SJs sida att försöka utnyttja systemets rationaliseringspotential på bekostnad rimliga tjänstgöringsturer.

Det finns många frågor och den information som finns ger mer vid handen att SJ inte prioriterar arbetet med de fackliga organisationerna. Som anställd finns bara fragmentarisk information som inte ger någon som helst bild av vad vi har att vänta oss.

Sammantaget ser det inte så bra ut. SJs centrala styrning och totala okänslighet för hur arbetstidsförläggningen påverkar de anställdas privatliv är ingen bra grund för implementering av Rapid.

2017, Året som gått

2017 var ett speciellt år för min del. Ett händelserikt år och därefter en liten nystart i slutet på året.

I början på 2017 var det mest att se fram emot årsmöten i Klubb SJ Resor i Göteborg samt Seko SJ. I och med Seko SJs årsmöte den 30 mars 2017 upphörde alla mina operativa fackliga uppdrag i Seko som var kopplade till SJ AB. Vid Sekos kongress 25 -27 april lämnade jag sedan revisionsuppdraget i Seko. 31 maj var det stämma i A-Kassan för Seko och då lämnade jag även detta förtroendeuppdrag som revisor.

Under hela den period som jag haft förtroendeuppdrag i Statsanställdas Förbund och Seko har jag kombinerat dessa uppdrag med körningen som lokförare. Ibland lite mer körning och under vissa perioder med en övervikt av fackligt arbete. Sista åren som ordförande i Seko SJ var det mer fackligt arbete än körning, men ca 5 – 8 turer per månad som lokförare hann jag oftast med.

Från och med 1 april övergick jag att köra tåg på heltid och höll på med detta fram tills jag fick min tjänstepension under hösten 2017. Officiellt pensionsdatum den 30 november, men som så många andra hade jag lite dagar sparade på dag och timkonto. Dessa sparade dagar innebar att jag körde sista tåget i SJs regi den 24 oktober 2017. Det var en tidig tur med första tåget till Karlstad strax efter 05.00 på morgonen. Sedan bar det sig inte bättre än att det först blev ersättningsbuss mellan Karlstad och Åmål pga banarbete. Därefter visade det sig att det fattades tågsätt och tåget från Åmål ersattes också av ersättningsbuss till Göteborg.

I samband med att jag slutade ville jag ha all innestående tid utlagd och jag hade gjort en egen beräkning som visade att jag borde kunnat sluta ca en vecka tidigare. SJs planerare la dock ut den 24 oktober som sista datum vilket jag accepterade. Blev sedan lite förvånad när jag fick drygt 37 timmar utbetalt som slutlön i december. Uppenbart var min beräkning inte så galen trots allt!

Under resten av oktober och hela november var jag ledig. Den 6 november fyllde jag 60 år och firade denna dag tillsammans med familj och närmaste grannar.

SJ Götalandståg

Under 2017 våndades jag av att sluta köra tåg eller fortsätta som timanställd lokförare i SJ AB. Jag beslöt mig ganska tidigt för att inte acceptera en timanställning eftersom jag inte anser att det är helt ok med dessa timanställningar. Jag frågade därför SJ Götalandståg AB om en fast anställning på 50%. Fr o m den 1 december är jag nu anställd i SJ Götalandståg AB på 50 %.

Under hela december har jag genomgått utbildning och övningskört. Bland annat X61 utbildning som tog två veckor samt kompletteringsutbildning av X 11. Dessutom körde jag en del turer med dels körlärare och instruktör. Körning både i pendeltåg samt regiontåg på system M.

Uppstarten i SJ Götalandståg har varit väldigt positiv. Dels är det trevlig stämning och jag känner mig väldigt väl mottagen. Utbildning och övningskörning har inneburit att jag träffat väldigt många trevliga människor som jobbar i olika positioner. Jag upplever faktiskt en god stämning i SJ Götalandståg. En god stämning som delvis försvunnit de senaste åren med de förändringar som skett i SJ AB. Jag har alltid trivts med jobbet i SJ och SJ AB, men ser fram emot jobbet i SJ Götalandståg eftersom det är mer lokalt och man slipper en del långväga körning som var tröttsam de senaste åren.

Den 2 januari 2018 kör jag min första egna tur i SJ Götalandståg och det känns bra att vara igenom hela introduktions och utbildningsperioden. Köra själv och dessutom ha förmånen att jobba 50% av en heltid känns väldigt bra just nu.

 

Tågkörning och avtalsrörelse

Sveriges tommaste tåg?

Förmodligen är tåg 10050 mellan Göteborg och Mellerud Sveriges tommaste tåg. Tåget körs på uppdrag av Västtrafik och skall egentligen köra sträckan Göteborg – Halden. Ett pendlingståg för de som jobbar i Norge helt enkelt.

Just nu pågår byte av kontaktledningsstolpar på den svenska sidan mellan Skälebol och Kornsjö, vilket gör att tåget körs till Mellerud. Resenärerna transporteras sedan med minibuss till Halden. Om det nu är några resande förstås. Rekordet lär vara 7 resande från Göteborg. När jag kört har det varit som mest 3 resande, varav en resande skulle med taxin till Norge.

I morse var det exakt 0 resande hela vägen. Dvs tåget körs till Mellerud helt tomt förutom personal. Rundgång av lok och sedan hem till Göteborg igen som tjänstetåg. Fördelen för min del är en kort tur mellan kl 03.51 – 07.31. Tidigt upp och tidigt hem.

Med tanke på att första tåget till Karlstad går hela sträckan ca en halvtimme senare, så kan ju vän av ordning undra varför man inte samordnat transporten under den tid som tåg 10050 körs till Mellerud. Kan en halvtimme motivera den här körningen med tomtåg?

Avtalsrörelsen på spårtrafik rullar vidare

Seko har ju, som många kanske sett, lagt ett sympativarsel för att stödja HRF i sin kamp att få till ett avtal med en viss låglöneprägel. I sammanhanget är det väldigt liten satsning på lägre löner, men arbetsgivarsidan vägrar. I Sverige har vi ju som bekant vant oss vid att industriförbunden sätter det sk ”märket” och i detta märke för 2017 finns en låglönesatsning. Nu gäller helt plötsligt inte spelets regler längre. I sammanhanget är det ungefär 124 kr i månaden som oenigheten rör sig om.

Jag tycker att det är bra att Seko står upp för HRF och deras kamp för de med lägst löner.

Sekos sympativarsel omfattar just  nu följande grupper:

”Sekos sympativarsel innebär att Seko-medlemmar som arbetar på någon av de arbetsplatser som HRF tagit ut i strejk också tas ut i strejk. Det kan handla om Seko-medlemmar som har sin huvudanställning i ett företag inom Sekos organisationsområde men som jobbar extra på exempelvis ett hotell. Parallellt med detta tittar Seko på ytterligare sympatiåtgärder.”

Även på avtalsområde Spårtrafik finns det angelägna satsningar på de lägst avlönade som behöver göras. I detta sammanhanget pratar vi om löner under 24 000 kr/månad.

Många har trott på en lugn avtalsrörelse efter att märket sattes, men nu verkar det kunna bli stökigt om inte HRF mfl förbund får till rimliga låglönesatsningar. Fortsättning följer.

En ledig dag

Jag har varit ledig över helgen och även idag måndag. Sedan tar arbetsveckan vid med tågkörning tisdag – söndag. På torsdag ett litet mellanspel med ett styrelsemöte i Stiftelsen SJ/BV Personalens Förmånsfond.

Här i Göteborg var det fint väder idag. Inne i stan flanerade jag en stund i väntan på att besöka en optiker för att ta ut nya glasögon. Inget konstigt med detta, men efter att under lång tid jobbat mycket i Stockholm och att ha lagt mycket tid på tjänsteresor mellan dessa orter kändes det lite lyxigt att ha en hel dag till mitt förfogande. I morgon blir det att cykla till jobbet och få igång en liten konditionsträning i vardagen.

Avtalsrörelsen ångar på. Samtliga fem förbund i Facken inom industrin har gemensamt svarat ja till de opartiska ordförandenas slutliga hemställan i industriförhandlingarna. Avtalen är treåriga och har ett avtalsvärde på 6,5 procent.

Förutom löneökningar innehåller avtalen avsättningar till deltidspension/flexpension. För LO-förbunden innehåller avtalet en låglönesatsning där arbetsplatser eller branscher med anställda som tjänar under 24 000 per månad får en högre lönepott.

Det känns bra och är nödvändigt för att inte dra isär ett redan stort lönegap. Hoppas att det går att få till en motsvarande lösning även på Spårtrafik där förhandlingar pågår i detta nu.

Jag tror att det finns stöd för en sammanhållen lönepolitik där även de som tjänar allra sämst får lite extra för att inte hamna allt för långt efter lönemässigt.

En sak är i alla fall säker. Det är att det skall bli kul att kommentera det som sker i ett för mig ganska ovant perspektiv.

Tiden vänder blad

I dag den 30 mars 2017 har jag avslutat det fackliga arbete som startade 1983. På Statsanställdas Förbund avdelning 1331 årsmöte 1983 valds jag in som suppleant i avdelningsstyrelsen. Tanken var då att jag skulle biträda avdelningens kassör och lära mig mer om kassörsjobbet och försäkringar mm.

Sedan dess har det runnit en del vatten under broarna och det har varit en intressant och lärorik resa. Under åren som gått har jag haft förmånen att få jobba med många olika arbetsuppgifter. Allt från kassörsarbete och revison till att få leda Seko SJ som ordförande under nästan 12 år.

Jag har också haft förmånen att ha träffat mängder av spännande människor. Både inom den fackliga organisationen men även utanför facket i olika roller som på olika sätt påverkat mig. De senaste årens händelser känns kanske starkast, men det finns även händelser och skeenden under hela perioden som starkt påverkat mig i min roll.

Oavsett påfrestningar så har det alltid funnits andra personer runt mig som stöttat och lärt mig att komma vidare även i hopplösa situationer. Jag lär återkomma till detta i kommande blogginlägg så småningom.

 

 

 

Resa nr 1. Med rälsbuss från Västervik till Hultsfred

Efter lunchen startar strax rälsbussresan från Västervik till Hultsfred. Pampigt stationshus!!

Och så kom rälsbussarna fram till stationen. 

Semester

För första gången på alla år jag jobbat på SJ har jag i år en senare semester. En sanning med modifikation eftersom semesterperioderna på 1970 talet omfattade endast tre veckor på sommaren och att sommarperioden avsåg maj till  september. Nåväl sedan många år infaller huvudsemestern på SJ i perioden juni – augusti precis så som semesterlagen föreskriver.

Semestern i år omfattar för min del perioden 29 augusti till och med den 23 september. Under dessa veckor kommer jag att göra två resor. En kortare och en längre.

Temat på resorna blir ”Från rälsbuss till Shinkansen”  Resultatet i form av bilder kommer successivt att presenteras här på bloggen.

Bankbyte pågår!!

Rubriken är väl egentligen ingen jättegrej i ett samhälle där folk byter banker och elbolag ofta och kanske utan direkt annan anledning än att pressa pris på olika tjänster.

I mitt fall har det varit en smygande utveckling. I den mån jag sparat så har dessa medel förts till nätbanken Avanza redan för några år sedan. Lånen på huset finns tryggt parkerade hos SBAB i Karlstad. I övrigt finns resten av transaktioner och kort hos den numera allt mer tveksamma banken Nordea.

Allt började egentligen med att jag anställdes i Statens Järnvägar den 22 februari 1976. På den tiden var det ordning och reda i Statens verksamhet. Lönen betalades ut via ett sk personkonto i statens bank PK Banken. PK Banken var i sig en sammanslagning av Statens banker, Postbanken och Kreditbanken, några år tidigare.

Nordea är frukten av en rad sammanslagningar i bankkriser som passerat revy under 1990 talet och den gamla hederliga PK Banken går inte att känna igen

Jag har några konton som borde avslutats och som innehåller typ 92,75 så jag är ingen bra affär för banken. Troligen en ganska dålig kund som har lite transaktionspengar när lönen kommer och går vidare till de mottagare som sänt sina räkningar. Sedan är det i praktiken tomt fram tills nästa lön.

Med hänsyn till de senaste avslöjandena om bankens affärer med oligarker i Ryssland och Isländska statsministrar som skattesmiter genom brevlådekonstruktioner i fjärran länder finns det anledning att dra öronen åt sig. Jag vill helt enkelt inte förknippas med en bank som har detta rykte om sig.

Även Bankinspektionen har haft en del synpunkter: Eller som myndighetens chefsjurist uttryckte det i maj fjol: ”Nordeas system har i princip släppt igenom vad som helst. Det här är inte acceptabelt för någon bank, men man kan inte sticka under stol med att det här gäller Sveriges största bank och en bank som anses vara globalt viktig.”

Numera har Svenska staten avvecklat sitt ägande och det är nu dags för mig också att lämna banken. ICA Bank står i tur att provas under en tid. Sen får vi se vad som händer.

Nordea har 11 miljoner kunder och alla dessa har förmodligen inga brevlådeföretag så det finns potential för de banker som är intresserade och som kan ta över en stor kundstock.

 

Avtalsrörelsen går vidare

Årets avtalsrörelse var hård redan innan den startade på riktigt. LO samordningen blev inte av och när 6F förbunden presenterade sina avtalskrav var det flera arbetsgivare som tyckte att det var alldeles för höga krav. I själva verket var kraven väl underbyggda och framtagna i en process med både ekonomer och förtroendevalda i de respektive förbunden.

Det jag intresserar mig för är att minst ett par VDar i statliga bolag rapporterar i sina ledningar att förhandlingarna går dåligt! Eftersom jag har haft förmånen att delta i Sekos förhandlingsdelegation på Spårtrafik så är det inte konstigt att man funderar vad som är dåligt. Är det dåligt att facken och deras medlemmar ställer krav eller är det dåligt att facken och medlemmarna utöver en rimlig lön även ställer krav på förbättringar i  kollektivavtalet? Sanningen är ju att vi i Spårtrafik haft en hel del konstruktiva förhandlingar om de krav som framförts om tex flexpension, förbättrade villkor vid övergång av verksamhet enligt LAS och den sedan många år diskuterade frågan om en ”Loss of License” försäkring. Från fackligt håll tar vi dessa frågor på allvar och stor seriositet.

Däremot möter vi arbetsgivare som samtliga övriga dagar på året uteslutande har krav på förändringar och oftast försämringar i verksamheten. Mest uppmärksammat just nu är väl nedbemanning av antalet ombordanställda på tågen i SJ.  För några år sedan var det Veolia nuvarande Transdev som utmärkte sig kraftigt negativt med en minst sagt usel hantering av de anställdas villkor.

LO Samordningen

Känslig fråga just nu. Det är lite olika bud beroende på vem man lyssnar på och oklarheten om det finns två sk ”märken” är inte helt utredd. I de fackliga 6F leden finns det två märken med % resp krontal, men i Metalls värld har Anders Ferbe uttryckt att så är inte fallet. Om LO nu skall leva upp till sin roll är det kanske bäst att alla förbundens ordförande börjar gå i takt och inte utmana ödet alltför mycket i frågan om vem som sätter märken i framtidens avtalsrörelser.

I morgon onsdag är det dags igen. Då får vi se om budskapet om det nya märket nått fram till Almega och vad deras reaktion blir. Förhandlingsdelegationen träffas i Stockholm och då skulle det vara trevligt om vi kan bocka av en del på kravlistan.

Skulle det nu visa sig att det börjar rulla på och att det går att få till vettiga överenskommelser i de pågående förbundsförhandlingarna så får jag nog ändå konstatera att då har vi en LO samordning och också ett ledarskap på LO nivå som kan båda gott.