En helt vanlig julaftons morgon

Kommer till jobbet i god tid som vanligt. Milt väder i Göteborg för att vara den 24 december. + 8 grader och inget regn. Ser ut att bli en bra dag på jobbet.

Strax visar det sig att en X40 på spår 6 bränt av kontaktledningen på natten och det i sin tur innebar att även mitt tågsätt var instängt på grund av att spåren 4 – 7 var spänningslösa.

Trots den utmaningen så får jag säga att det finns en hel del kapacitet och vilja att skapa lösningar. Ett loktåg på 7 vagnar erbjuds i stället på spår 9 ca 15 minuter före avgång. Växlingspersonal, jourförare och en tågvärd på jour har fixat fram det nya tågsättet och vi kan avgå i rätt tid.

Rc lok och 7 vagnar innebär ett tåg på 416 ton i i totalvikt och ett bromstal på 137. Ett riktigt loktåg precis som merparten av de tåg vi körde före motorvagnarnas intåg i trafiken på Västra Stambanan.

I Skövde bjöds det kaffe från ombordpersonalen efter att tåget stannat. Att bromsa in ett tåg av den här storleken i Skövde från 160 till stopp och stanna vid 200 meterstavlan med bromsarna loss på rätt tid ger faktiskt en känsla som påminner om en viss yrkesstolthet.

Trots en snäv tidtabell anpassad för X40 så ankom vi Hallsberg med endast någon minuts försening.

Jag tycker att vi som jobbar i SJ skall känna efter och ta fram den yrkesstolthet som finns i alla de olika yrkesgrupper som gemensamt arbetar för att tågen skall gå i tid och komma fram i tid. Jag avser alla inblandade i bemärkelsen av att det är så många olika människor och yrken som vi är beroende av för att få hela denna verksamhet att fungera klanderfritt.

Jag är stolt över att SJ med sin personal kan erbjuda ett fullgott alternativ när ordinarie tåg blivit stående strömlöst pga kontaktledningsraset på spår 6.

I mina fackliga vardag kretsar det mesta om alla problem som vi ser, men vi skall också komma ihåg att det görs stora insatser för att lösa alla de problem som uppstår. Att tåg 10168 avgick i tid och ankom Hallsberg i stort sett på tid möjliggjordes faktiskt av att det finns resurser och ett samarbete som fungerar mellan många anställda.

Jag kunde också konstatera att det redan tidigt på morgonen fanns el personal på plats och jobbade med att återställa den avbrända kontaktledningen.

Jag tycker att vi skall lyfta fram detta under det kommande året och inte bara ägna tiden åt att leta fel och brister och längta tillbaka till en  svunnen tid som de allra flesta aldrig upplevt själva. Efter 40 år i järnvägens tjänst tycker jag mig veta att  allt faktiskt inte var bättre förr. Låt oss kraftsamla för att lösa de problem som finns med underhåll och reinvesteringar i järnvägens infrastruktur, men att vrida klockan tillbaka helt och hållet är ingen lösning som jag ser det.

Fackligt har vi stora utmaningar, men vi har också möjlighet att påverka och forma verksamheten för att företräda våra medlemmar på ett bra sätt. Det jag saknar i mitt uppdrag som ordförande är en tydligare linje i branschsamarbetet som haltar betänkligt. Under 2016 måste denna del av samarbete mellan alla klubbar inom spårtrafik sättas på kartan och en branschorganisation skapas som kan ge Seko en röst i spårtrafikbranschen.

Nu är det snart dags att äntra tåg 10167 med X40 multipel för hemresan till Göteborg.

God jul och ett Gott Nytt År till er alla som läser bloggen.

 

 

Stockholm en kväll i december

Stockholm en kväll i december är inte kul. Mörkt och kallt skulle man kunna sammanfatta eländet. Problemet är att det är kallt och mörkt även i Göteborg. Nog om detta. Ljusare tider stundar snart och även 2016 skall väl innebära en vår med värme och ljusa kvällar.

Efter två dagar på Sekos förbundskontor med revisionsarbete så har jag avslutad dagen med dels ett besök på samordningsmöte för lokförarna på SJ samt dels på Klubb lokförarna i Stockholms styrelsemöte. Självklart var den tyngsta frågan hur man blivit bemött av arbetsgivaren när det gäller synen på raster och behovet av att alltid ta på sig ansvaret för trafiksäkerheten utan ett stöd från den operativa ledningen. Många uppfattar detta som tungt att behöva försvara värdet av att ta personligt ansvar och att stödet från arbetsledningen uteblir.

Frågan man måste ställa sig är väl om det alltid skall vara den enskilde som skall ta eget ansvar. Skall man inte känna stöd från arbetsledningen i frågor om arbetstiderna och raster i utsatta jobb som kräver skarp uppmärksamhet? Det finns många jobb i säkerhetstjänsten där uppmärksamhet är ett måste för att inga olyckor skall inträffa.

I morgon diverse förhandlingar. Börjar med en tvisteförhandling för att senare övergå till att förhandlingsgruppen skall träffas och fortsätta sina diskussioner om hur vi skall uppnå förbättringar kopplade till den enkät som genomfördes under försommaren. Nu finns det sammanställt ett material som ger mycket information om hur anställda i SJ ser på arbetstidens förläggning och problematiken med ständiga ändringar på fasta listor mm. Jag har stora förhoppningar på det fortsatta arbetet och tror att vi nu är på väg att kunna uppnå en del förbättringar.

Eftermiddagen i morgon ägnas åt den centrala Mbl gruppen och central skyddskommitté. Sjuktal och vad som skall göras åt dessa står högt på agendan.

 

Enkätarbetet för bättre arbetstider går vidare

Sommarens enkät bland åkande personal går nu vidare med intervjuer av 8 lokförare och 8 tågvärdar. Intervjuerna har startat i dagarna och kommer att ge ytterligare värdefull information om hur våra arbetstider och ständiga förändringar påverkar våra medlemmars vardag.

Nu har intervjuerna startat och så här långt har jag fått positiva reaktioner från de som intervjuats. det är viktigt att vi vågar prova nya grepp ibland för att ta in information om hur förändrade arbetstider påverkar våra medlemmar. I dagens värld med snabba förändringar och ökade krav på tillgänglighet för enskilda arbetstagare så kan inte alltid gamla dogmer om hur en turlista skall se ut vara det enda som tillåts att diskuteras. Då återstår att ställa frågor i form av en enkät för att få ett sammanställt resultat att jobba vidare med.

Hittills har vi gjort en hel del intressanta iakttagelser och intervjuerna kommer sannolikt  att ge ytterligare mer utvecklad information om vad som behöver göras för ett bättre sätt att hantera de anställdas arbetstider.

Att aldrig göra fel!!

Hur värjer man sig för kritik som är osaklig för att inte säga rent falsk?

Under den tid som jag jobbat fackligt händer det att jag hamnat i situationer där man fått kritik. Givetvis berättigad sådan. Annars vore det inte seriöst om detta inte inträffar. Trots allt ganska sällan med tanke på att jag drivit och varit med om stora förändringar som berört många medlemmar under de ca 30 år jag haft förmånen att jobba fackligt.

Nu på slutet ser jag en utveckling där kritik också ges i form av långa utdragna skriverier på det som populärt kallas sociala medier. Ett sådant forum finns hos min egen arbetsgivare som välvilligt ser mellan fingrarna när vi som jobbar fackligt får vår beskärda del av medlemmarnas frustration över negativa händelser.

En av våra mer efterhängsna kritiker, som snart slutar i företaget, passar nu på att påstå hur illa behandlad han blivit av sina fackliga företrädare.

För sin egen del är han helt oförvitlig och har strängt taget inte begått ett enda fel under de ca 20 år som han hade fackliga uppdrag. Däremot bröt helvetet löst när klubbarna på företaget inordnades i en gemensam förhandlingsorganisation. Egentligen bröt hans helvete ut redan när företaget sade upp alla lokala avtal och detta tillskrivs nu den fackliga organisation som har att hantera frågan. Inte bara att dessa fantastiska avtal sades upp, utan det faktum att vi i den fackliga organisationen har haft fräckheten att organisera samtliga anställda och se alla anställda som likvärdiga medlemmar förargar vår fd förtroendevalde enormt så här på ålderns höst.

Egentligen måste jag hejda mig lite. Å ena sidan känns det bra att utgjuta sin ilska på samma sätt som man själv blir attackerad, å den andra sidan blir det lätt lite patetiskt när två gubbar 50+ börjar puckla på varandra för att skapa sin egen rättvisa.

Jag vill också framhålla att jag är stolt för att få haft förtroende att jobba fackligt för samtliga medlemmar som finns i många olika och viktiga arbetsuppgifter. Den där inskränktheten att det bara är en yrkesgrupp som gäller och som jag får ta del av ligger liksom inte i min natur. Det finns andra som bejakar den typen av organisationer.

Till sist Pär, eller Pelle som en del säger. Ha nu en bra och trevlig pensionstid och grubbla inte för mycket på allt som gått fel. Det finns så mycket annat att göra på all den lediga tid som du har framför dig.

Erik Johannesson

SJ AB ett tudelat företag på väg åt ett oklart håll

SJ borde ha alla möjligheter att driva utvecklingen åt rätt håll. Företaget har alla möjligheter att ta vara på personalens engagemang och vilja att erbjuda bra service. I stället gör man sitt bästa att rasera mycket av det goda förtroende som byggts upp under den långa framgångsperioden sedan snabbtågen sattes i trafik i början av 1990 talet. Vi som har lite perspektiv blir alltmer konfunderade vart ledningen tänker driva företaget.

Det som kanske är ännu värre i ett kort perspektiv är att det tudelade företaget blir alltmer uppdelat. Många känner sig främmande för en del av de påhitt som genomsyrar verksamheten. I Stockholm har några ljushuvuden kommit fram till att man anser sig behöva egna personalutrymmen som inte kontamineras av personal från andra stationeringsorter. Man har helt enkelt skapat egna utrymmen inne i nuvarande personallokaler där man kan dra sig tillbaka från övriga arbetskamrater på företaget. Dörren är försedd med kodlås för att garantera enskildhet. Eftersom det är glasrutor istället för täckta väggar är det väl bara en tidsfråga innan det hängs upp tjocka gardiner så man slipper känna sig uttittade av lantisarna som sitter i det nuvarande lunchrummet.

Vi skall försöka att inte behandla inblandade ovarsamt, men det känns lite konstigt att ledningen sanktionerar den här typen av dumheter. Hur skulle det se ut om vi gjorde likadant i Göteborg? Nä det kan vi ju inte. Vi är lite mer toleranta och tycker det är trevligt att umgås.  Traditionen bjuder att vi istället knör oss in även om dörra är trång! 

Vårdagjämning

Idag är det vårdagjämning vilket innebär att dagarna blir längre än nätterna. Känns bra att ljuset tar överhanden. Ljus skulle det också behövas i den pågående konflikthärden mellan Veolia och de inblandade fackföreningarna samt inte minst de anställda i bolaget.

I går kväll när jag kom hem från Stockholm träffade jag två gamla arbetskamrater från SJ som numera jobbar i Veolias Öresundstrafik. Kommentarerna om Veolia som arbetsgivare var inte nådiga och vi kunde snabbt enas om vikten av att Seko nu kommer att tvingas välja väg ganska snabbt för att bibehålla medlemmarnas förtroende. En arbetsgivare som bedriver trafik med ett underbud och som sedan avser att ta ut mellanskillnaden i form av försämrade villkor för de anställda, har inte mycket att hämta i form av eftergifter i kollektivavtalen. Tvärtom så måste denna typ av agerande stoppas en gång för alla.
Även upphandlande länstrafikbolag måste tänka om. Att köpa trafik utan att veta om trafiken kan levereras av bolag med anställda som kan försörja sig på sina arbeten är faktiskt också ett ansvar.

Förhandlingsdelegationen har haft ytterligare ett telefonmöte för att informera sig om läget i diskussionerna mellan Seko och Almega. Nästa möte med Almega är den 25 mars och även detta möte efterföljs av nytt telefonmöte med delegationen.

En vecka i en fackordförandes liv

Senaste veckorna har förhandlingar och olika möten avlöst varandra. Orsaken är det varsel som SJ lade i januari och nu närmar sig de första uppsägningarna. Vid uppsägningar av anställda pga arbetsbrist är det mycket viktigt att alla uppgifter är korrekta och säkerställda.

Tyvärr har det under veckan visat sig att SJ först bestämt uppsägningsdatum för ett stort antal anställda som tackat nej till omplacering och sedan inte riktigt hunnit med att färdigställa alla uppgifter. Detta innebar att det fanns tveksamheter i några fall vad det avser tillhörighet till fackförbund, oklarhet om uppsägningstider mm.

Samtidigt har min vecka bestått av två dagars JTF utbildning samt en tvådagars tjänsteresa till Stockholm. Dvs en vanlig vecka med obegränsade möjligheter att arbeta.

Under senaste veckorna har det blåst upp med ordentliga orosmoln i den trafik som Veolia driver i södra Sverige. Företaget måste ha tagit ett strategiskt felbeslut som saknar motstycke i svensk järnvägshistoria. För att klara av att effektivisera inför övertagande av ett nytt uppdragsavtal avser man att först säga upp personal och sedan erbjuda återanställningar med lägre anställningsgrad. Ett förfarande som med all rätt skapat ett enormt missnöje bland de anställda. Det är också ett förfarande som utmanar arbetsfreden i landet eftersom inget fackförbund med någon självbevarelsedrift kan låta ett sådant övergrepp ske utan att vidta åtgärder.

Lojalitetsparagrafer i kollektivavtalen har plötsligt fått ytterligare en ny innebörd.

Nästa vecka har Seko kallat in sin förhandlingsdelegation på spårtrafik måndag eftermiddag och då kommer vi som sitter i delegationen ge vår syn på om branschavtalet ska sägas upp för att få ett öppet läge med möjlighet att varsla om stridsåtgärder.

Även nästa vecka ser ut att bli en intressant och utmanande vecka.