En helt vanlig julaftons morgon

Kommer till jobbet i god tid som vanligt. Milt väder i Göteborg för att vara den 24 december. + 8 grader och inget regn. Ser ut att bli en bra dag på jobbet.

Strax visar det sig att en X40 på spår 6 bränt av kontaktledningen på natten och det i sin tur innebar att även mitt tågsätt var instängt på grund av att spåren 4 – 7 var spänningslösa.

Trots den utmaningen så får jag säga att det finns en hel del kapacitet och vilja att skapa lösningar. Ett loktåg på 7 vagnar erbjuds i stället på spår 9 ca 15 minuter före avgång. Växlingspersonal, jourförare och en tågvärd på jour har fixat fram det nya tågsättet och vi kan avgå i rätt tid.

Rc lok och 7 vagnar innebär ett tåg på 416 ton i i totalvikt och ett bromstal på 137. Ett riktigt loktåg precis som merparten av de tåg vi körde före motorvagnarnas intåg i trafiken på Västra Stambanan.

I Skövde bjöds det kaffe från ombordpersonalen efter att tåget stannat. Att bromsa in ett tåg av den här storleken i Skövde från 160 till stopp och stanna vid 200 meterstavlan med bromsarna loss på rätt tid ger faktiskt en känsla som påminner om en viss yrkesstolthet.

Trots en snäv tidtabell anpassad för X40 så ankom vi Hallsberg med endast någon minuts försening.

Jag tycker att vi som jobbar i SJ skall känna efter och ta fram den yrkesstolthet som finns i alla de olika yrkesgrupper som gemensamt arbetar för att tågen skall gå i tid och komma fram i tid. Jag avser alla inblandade i bemärkelsen av att det är så många olika människor och yrken som vi är beroende av för att få hela denna verksamhet att fungera klanderfritt.

Jag är stolt över att SJ med sin personal kan erbjuda ett fullgott alternativ när ordinarie tåg blivit stående strömlöst pga kontaktledningsraset på spår 6.

I mina fackliga vardag kretsar det mesta om alla problem som vi ser, men vi skall också komma ihåg att det görs stora insatser för att lösa alla de problem som uppstår. Att tåg 10168 avgick i tid och ankom Hallsberg i stort sett på tid möjliggjordes faktiskt av att det finns resurser och ett samarbete som fungerar mellan många anställda.

Jag kunde också konstatera att det redan tidigt på morgonen fanns el personal på plats och jobbade med att återställa den avbrända kontaktledningen.

Jag tycker att vi skall lyfta fram detta under det kommande året och inte bara ägna tiden åt att leta fel och brister och längta tillbaka till en  svunnen tid som de allra flesta aldrig upplevt själva. Efter 40 år i järnvägens tjänst tycker jag mig veta att  allt faktiskt inte var bättre förr. Låt oss kraftsamla för att lösa de problem som finns med underhåll och reinvesteringar i järnvägens infrastruktur, men att vrida klockan tillbaka helt och hållet är ingen lösning som jag ser det.

Fackligt har vi stora utmaningar, men vi har också möjlighet att påverka och forma verksamheten för att företräda våra medlemmar på ett bra sätt. Det jag saknar i mitt uppdrag som ordförande är en tydligare linje i branschsamarbetet som haltar betänkligt. Under 2016 måste denna del av samarbete mellan alla klubbar inom spårtrafik sättas på kartan och en branschorganisation skapas som kan ge Seko en röst i spårtrafikbranschen.

Nu är det snart dags att äntra tåg 10167 med X40 multipel för hemresan till Göteborg.

God jul och ett Gott Nytt År till er alla som läser bloggen.

 

 

SJ AB ett tudelat företag på väg åt ett oklart håll

SJ borde ha alla möjligheter att driva utvecklingen åt rätt håll. Företaget har alla möjligheter att ta vara på personalens engagemang och vilja att erbjuda bra service. I stället gör man sitt bästa att rasera mycket av det goda förtroende som byggts upp under den långa framgångsperioden sedan snabbtågen sattes i trafik i början av 1990 talet. Vi som har lite perspektiv blir alltmer konfunderade vart ledningen tänker driva företaget.

Det som kanske är ännu värre i ett kort perspektiv är att det tudelade företaget blir alltmer uppdelat. Många känner sig främmande för en del av de påhitt som genomsyrar verksamheten. I Stockholm har några ljushuvuden kommit fram till att man anser sig behöva egna personalutrymmen som inte kontamineras av personal från andra stationeringsorter. Man har helt enkelt skapat egna utrymmen inne i nuvarande personallokaler där man kan dra sig tillbaka från övriga arbetskamrater på företaget. Dörren är försedd med kodlås för att garantera enskildhet. Eftersom det är glasrutor istället för täckta väggar är det väl bara en tidsfråga innan det hängs upp tjocka gardiner så man slipper känna sig uttittade av lantisarna som sitter i det nuvarande lunchrummet.

Vi skall försöka att inte behandla inblandade ovarsamt, men det känns lite konstigt att ledningen sanktionerar den här typen av dumheter. Hur skulle det se ut om vi gjorde likadant i Göteborg? Nä det kan vi ju inte. Vi är lite mer toleranta och tycker det är trevligt att umgås.  Traditionen bjuder att vi istället knör oss in även om dörra är trång! 

En vecka i en fackordförandes liv

Senaste veckorna har förhandlingar och olika möten avlöst varandra. Orsaken är det varsel som SJ lade i januari och nu närmar sig de första uppsägningarna. Vid uppsägningar av anställda pga arbetsbrist är det mycket viktigt att alla uppgifter är korrekta och säkerställda.

Tyvärr har det under veckan visat sig att SJ först bestämt uppsägningsdatum för ett stort antal anställda som tackat nej till omplacering och sedan inte riktigt hunnit med att färdigställa alla uppgifter. Detta innebar att det fanns tveksamheter i några fall vad det avser tillhörighet till fackförbund, oklarhet om uppsägningstider mm.

Samtidigt har min vecka bestått av två dagars JTF utbildning samt en tvådagars tjänsteresa till Stockholm. Dvs en vanlig vecka med obegränsade möjligheter att arbeta.

Under senaste veckorna har det blåst upp med ordentliga orosmoln i den trafik som Veolia driver i södra Sverige. Företaget måste ha tagit ett strategiskt felbeslut som saknar motstycke i svensk järnvägshistoria. För att klara av att effektivisera inför övertagande av ett nytt uppdragsavtal avser man att först säga upp personal och sedan erbjuda återanställningar med lägre anställningsgrad. Ett förfarande som med all rätt skapat ett enormt missnöje bland de anställda. Det är också ett förfarande som utmanar arbetsfreden i landet eftersom inget fackförbund med någon självbevarelsedrift kan låta ett sådant övergrepp ske utan att vidta åtgärder.

Lojalitetsparagrafer i kollektivavtalen har plötsligt fått ytterligare en ny innebörd.

Nästa vecka har Seko kallat in sin förhandlingsdelegation på spårtrafik måndag eftermiddag och då kommer vi som sitter i delegationen ge vår syn på om branschavtalet ska sägas upp för att få ett öppet läge med möjlighet att varsla om stridsåtgärder.

Även nästa vecka ser ut att bli en intressant och utmanande vecka.

 

 

Ny omgång med neddragningar i SJ

SJ varslade idag 400 anställda samt ytterligare 53 tim och visstidsanställda om uppsägning. En stor del av övertaligheten uppstår när företaget helt lämnar 17 orter i och med att resebutikerna läggs ner på dessa orter.

För min egen del är detta inget nytt. Under de ca 30 år jag haft uppdrag på olika nivåer, så har det varit ett regelbundet fenomen att det läggs varsel och genomförs neddragningar. Allt började för min del med kraftiga neddragningar i Affärsverket SJ i början av 1990 talet. Förhandlingar och omställningsarbete som höll på i ca 10 år fram till att affärsverket bolagiserades.

Därefter har det varit stora besparingsprogram i flera omgångar. Besparingar som dåvarande ledningar har ”slarvat” bort. Dvs ledningarna har tillåtit att kostnadsnivån ökat successivt efter att besparingsprogrammen genomförts.

Nu börjar allt om på nytt igen. SJ har sedan ca 2005 gått med vinst och även levererat in sitt avkastningskrav till ägaren. Trots detta har ledningen inte sett utvecklingen i tid och kunnat parera nedgången i manuell försäljning. Effekterna av detta är att vi nu står inför en stor förändring med många förlorare. Även SJ är förlorare eftersom bolaget i sig påverkas negativt efter ett sådant besked som givits i dag.

Jag tror att nuvarande ledning underskattat problematiken med dagens besked och hur illa sargat förtroendet är från allmänhetens sida.

Nu startar ett omfattande förhandlingsarbete för att försöka lösa så många problem som möjligt.

 

Sverige ett land med alltfler personer i otrygga anställningar!!

I nätupplagan av tidningen Arbetet kan man regelbundet följa den pågående busstrejken.  Det är en i många stycken förfärlig läsning att ta del av. Dvs bussförarnas villkor vid upphandlingar. Jag citerar:

På senare år har exempelvis Nobina och Bergkvarabuss inte nöjt sig med att gallra bland bussförarna. De som klarat gallringen har dessutom blivit provanställda i ett halvår. Som en följd av det har den fackliga verksamheten upphört efter upphandlingen. Ingen vill vara fackligt aktiv så länge anställningen kan ta slut vilken dag som helst.”

När man läser om detta hur en upphandlingsorganisation i en kommun eller länstrafikbolag beter sig så får man lätt en känsla av ett nytt statarsystem som smugit sig in i den svenska modellen. Med allt mer sofistikerade metoder skapas system med utslagning och utanförskap. Ett system som aktivt bidrar till att slå ut människor från arbetsmarknaden i stället för att utnyttja erfarenhet och kompetens.

Ett problem är att det inte endast är borgerligt styrda organisationer som i sina upphandlingar skapar detta utanförskap. Tyvärr finns det en hel del solkigt agerande även i upphandlingar där socialdemokratiska förtroendevalda medverkat till att lägsta anbudspris vinner och därigenom bidragit till denna negativa utveckling för landets busschaufförer.

Kommunals kamp är vår och skall stödjas. Nu väntar vi på vad LO skall ställa för krav på det Socialdemokratiska partiet att agera i frågan. Det är valår 2014 och detta faktum borde utnyttjas maximalt för att skapa ett tryggare arbetsliv. Det är inte bara bussförare som har otrygga anställningar. Det finns också mängder av människor som har ofrivilliga timanställningar och andra otrygga anställningsformer som kräver bättre villkor.

Branschförhandlingarna på spårtrafik fortsätter. Avgörande under dagen?

Sju av tio tillfrågade stöttar personalen i bransch spårtrafik. Allmänhetens förståelse för tågstrejken är stor visar en ny undersökning. Bara en av tio tillfrågade står på arbetsgivarens sida. Det visar en alldeles färsk opinionsundersökning genomförd på uppdrag av SEKO.

SEKO har som bekant lagt ett omfattande varsel eftersom motparten inte velat gå förbundet till mötes i ett antal viktiga frågor. Bland annat måste skyddet för kollektivavtalens värde stärkas vid övergång av verksamhet. Kommunal har idag inlett sin strejk som har samma grund i att ett antal upphandlingar på busstrafikens sida har lett fram till allt sämre avtalsvärden för landets busschaufförer i upphandlad trafik.

Under förmiddagen träffar SEKOs förhandlare de utsedda medlarna och vi väntar nu på ett bud att ta ställning till.

I morse intervjuades Janne Rudén av TV4 angående den stundande konflikten. Han lyfte då också upp de hot och våldssituationer som blir alltmer vanliga ute i tågen. Även detta är en viktig fråga i årets förhandlingar. SEKO kräver att samtliga arbetsgivare skall ge personalen en utbildning i hur man hanterar dessa situationer. I en del företag fungerar det bra, men det borde vara en gemensam fråga för hela branschen att jobba med.

Följande klipp från TV 4 visar intervjun med Janne:
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/tågpersonalen-går-i-strejk-mest-våldsutsatta-yrkesgruppen-2382109

Raster för åkande personal

I senaste utgåvan av SJ Nytt framgår det att ett sk dialogmöte i Sundsvall föreslagit att man skall kunna jobba upp till 6 timmar i sträck. Även delar av ledningen har tydligen anammat detta förslag.

Det är lite trist att en personaltidning går ut med en sådan nyhet eftersom man normalt sett skall kunna lita på vad som skrivs i SJ Nytt. Från SEKOs sida har vi inte över huvud taget haft någon tanke på att försämra de rastregler som finns i kollektivavtalet. Det räcker så bra med alla överträdelser som sker ute i verksamheten ändå. Framförallt vid tågförseningar som innebär stora påfrestningar.

Att då gå med på att ha en generell regel som tillåter raster först efter 6 timmars arbete skulle vara direkt kontraproduktivt. Det skulle slita ner personalen och drastiskt höja de sjuktal som redan är sakta på väg uppåt.
Det stämmer inte överens med hur ett modernt kollektivavtal skall se ut. Personal skall alltid vara garanterade raster och lämpliga pauser i arbetet för att orka med ett allt hårdare tempo ute i verksamheten. Skulle SJ dra upp detta i de lokala kollektivavtalsförhandlingar som stundar kommer åtminstone SEKO att säga nej till en sådan förändring. Vi utgår från att övriga personalorganisationer också intar samma hållning.