Tågkörning och avtalsrörelse

Sveriges tommaste tåg?

Förmodligen är tåg 10050 mellan Göteborg och Mellerud Sveriges tommaste tåg. Tåget körs på uppdrag av Västtrafik och skall egentligen köra sträckan Göteborg – Halden. Ett pendlingståg för de som jobbar i Norge helt enkelt.

Just nu pågår byte av kontaktledningsstolpar på den svenska sidan mellan Skälebol och Kornsjö, vilket gör att tåget körs till Mellerud. Resenärerna transporteras sedan med minibuss till Halden. Om det nu är några resande förstås. Rekordet lär vara 7 resande från Göteborg. När jag kört har det varit som mest 3 resande, varav en resande skulle med taxin till Norge.

I morse var det exakt 0 resande hela vägen. Dvs tåget körs till Mellerud helt tomt förutom personal. Rundgång av lok och sedan hem till Göteborg igen som tjänstetåg. Fördelen för min del är en kort tur mellan kl 03.51 – 07.31. Tidigt upp och tidigt hem.

Med tanke på att första tåget till Karlstad går hela sträckan ca en halvtimme senare, så kan ju vän av ordning undra varför man inte samordnat transporten under den tid som tåg 10050 körs till Mellerud. Kan en halvtimme motivera den här körningen med tomtåg?

Avtalsrörelsen på spårtrafik rullar vidare

Seko har ju, som många kanske sett, lagt ett sympativarsel för att stödja HRF i sin kamp att få till ett avtal med en viss låglöneprägel. I sammanhanget är det väldigt liten satsning på lägre löner, men arbetsgivarsidan vägrar. I Sverige har vi ju som bekant vant oss vid att industriförbunden sätter det sk ”märket” och i detta märke för 2017 finns en låglönesatsning. Nu gäller helt plötsligt inte spelets regler längre. I sammanhanget är det ungefär 124 kr i månaden som oenigheten rör sig om.

Jag tycker att det är bra att Seko står upp för HRF och deras kamp för de med lägst löner.

Sekos sympativarsel omfattar just  nu följande grupper:

”Sekos sympativarsel innebär att Seko-medlemmar som arbetar på någon av de arbetsplatser som HRF tagit ut i strejk också tas ut i strejk. Det kan handla om Seko-medlemmar som har sin huvudanställning i ett företag inom Sekos organisationsområde men som jobbar extra på exempelvis ett hotell. Parallellt med detta tittar Seko på ytterligare sympatiåtgärder.”

Även på avtalsområde Spårtrafik finns det angelägna satsningar på de lägst avlönade som behöver göras. I detta sammanhanget pratar vi om löner under 24 000 kr/månad.

Många har trott på en lugn avtalsrörelse efter att märket sattes, men nu verkar det kunna bli stökigt om inte HRF mfl förbund får till rimliga låglönesatsningar. Fortsättning följer.

Avtalsrörelsen går vidare

Årets avtalsrörelse var hård redan innan den startade på riktigt. LO samordningen blev inte av och när 6F förbunden presenterade sina avtalskrav var det flera arbetsgivare som tyckte att det var alldeles för höga krav. I själva verket var kraven väl underbyggda och framtagna i en process med både ekonomer och förtroendevalda i de respektive förbunden.

Det jag intresserar mig för är att minst ett par VDar i statliga bolag rapporterar i sina ledningar att förhandlingarna går dåligt! Eftersom jag har haft förmånen att delta i Sekos förhandlingsdelegation på Spårtrafik så är det inte konstigt att man funderar vad som är dåligt. Är det dåligt att facken och deras medlemmar ställer krav eller är det dåligt att facken och medlemmarna utöver en rimlig lön även ställer krav på förbättringar i  kollektivavtalet? Sanningen är ju att vi i Spårtrafik haft en hel del konstruktiva förhandlingar om de krav som framförts om tex flexpension, förbättrade villkor vid övergång av verksamhet enligt LAS och den sedan många år diskuterade frågan om en ”Loss of License” försäkring. Från fackligt håll tar vi dessa frågor på allvar och stor seriositet.

Däremot möter vi arbetsgivare som samtliga övriga dagar på året uteslutande har krav på förändringar och oftast försämringar i verksamheten. Mest uppmärksammat just nu är väl nedbemanning av antalet ombordanställda på tågen i SJ.  För några år sedan var det Veolia nuvarande Transdev som utmärkte sig kraftigt negativt med en minst sagt usel hantering av de anställdas villkor.

LO Samordningen

Känslig fråga just nu. Det är lite olika bud beroende på vem man lyssnar på och oklarheten om det finns två sk ”märken” är inte helt utredd. I de fackliga 6F leden finns det två märken med % resp krontal, men i Metalls värld har Anders Ferbe uttryckt att så är inte fallet. Om LO nu skall leva upp till sin roll är det kanske bäst att alla förbundens ordförande börjar gå i takt och inte utmana ödet alltför mycket i frågan om vem som sätter märken i framtidens avtalsrörelser.

I morgon onsdag är det dags igen. Då får vi se om budskapet om det nya märket nått fram till Almega och vad deras reaktion blir. Förhandlingsdelegationen träffas i Stockholm och då skulle det vara trevligt om vi kan bocka av en del på kravlistan.

Skulle det nu visa sig att det börjar rulla på och att det går att få till vettiga överenskommelser i de pågående förbundsförhandlingarna så får jag nog ändå konstatera att då har vi en LO samordning och också ett ledarskap på LO nivå som kan båda gott.

 

 

Förhandling

I dagens förhandlingar hade vi dels att förhandla om de förslag som SJ presenterar om ytterligare minskad bemanning ombord samt flytt av service center i Ånge till nya lokaler. Därefter avslutade vi från Seko med att genomföra en tvisteförhandling angående SJs införande av nytt uniformsreglemente.

Precis för ett år sedan genomfördes första förhandlingen om att minska antalet ombordpersonal i vissa snabbtåg. Sedan har det genomförts ytterligare en förhandling där ytterligare linjer fått minskad bemanning. I första hand var det direktgående tåg helt utan uppehåll som minskade från tre ombordpersonal till två ombordpersonal. Därefter var det dags för X55 samt X2 på Västkustbanan, Ostkustbanan samt Stockholm – Oslo att få mindre bemanning ombord. I dagens förhandling har SJ beslutat att gå vidare med att bemanna ner samtliga snabbtåg till två ombordpersonal samt att även regional och IC tåg skall ha mindre bemanning under vissa förutsättningar.

Seko har reserverat sig i frågan och även på ett mycket tydligt och omfattande sätt beskrivit konsekvenserna av den tidigare genomförda nedbemanningen. Förhandlingen har alltså avslutats i oenighet.

Service center i Ånge flyttar efter sommaren till helt nya lokaler. Detta är resultatet efter att SJ styrelse besökte Ånge under 2015. satsningen ger personal en bättre arbetsmiljö och ger också en trygghet i att SJ satsar för framtiden i Ånge. Dock var vi missnöjda med hur lokalerna utformas och att det finns mycket små möjligheter till expansion i nuvarande förslag till lokalyta.

Dagen avslutades sedan med att vi från Sekos sida genomförde en tvisteförhandling med anledning av att SJ inte Mbl förhandlat det nya uniformsreglementet. Sekos uppfattning är att så borde varit fallet och att det skulle kunnat ge en bättre grund för tillämpning i stället för nuvarande ensidiga beslut om dagens uniformsreglemente. Tvisteförhandlingen avslutades i oenighet och kommer sannolikt att återupptas i en central förhandling inom kort.

 

En helt vanlig julaftons morgon

Kommer till jobbet i god tid som vanligt. Milt väder i Göteborg för att vara den 24 december. + 8 grader och inget regn. Ser ut att bli en bra dag på jobbet.

Strax visar det sig att en X40 på spår 6 bränt av kontaktledningen på natten och det i sin tur innebar att även mitt tågsätt var instängt på grund av att spåren 4 – 7 var spänningslösa.

Trots den utmaningen så får jag säga att det finns en hel del kapacitet och vilja att skapa lösningar. Ett loktåg på 7 vagnar erbjuds i stället på spår 9 ca 15 minuter före avgång. Växlingspersonal, jourförare och en tågvärd på jour har fixat fram det nya tågsättet och vi kan avgå i rätt tid.

Rc lok och 7 vagnar innebär ett tåg på 416 ton i i totalvikt och ett bromstal på 137. Ett riktigt loktåg precis som merparten av de tåg vi körde före motorvagnarnas intåg i trafiken på Västra Stambanan.

I Skövde bjöds det kaffe från ombordpersonalen efter att tåget stannat. Att bromsa in ett tåg av den här storleken i Skövde från 160 till stopp och stanna vid 200 meterstavlan med bromsarna loss på rätt tid ger faktiskt en känsla som påminner om en viss yrkesstolthet.

Trots en snäv tidtabell anpassad för X40 så ankom vi Hallsberg med endast någon minuts försening.

Jag tycker att vi som jobbar i SJ skall känna efter och ta fram den yrkesstolthet som finns i alla de olika yrkesgrupper som gemensamt arbetar för att tågen skall gå i tid och komma fram i tid. Jag avser alla inblandade i bemärkelsen av att det är så många olika människor och yrken som vi är beroende av för att få hela denna verksamhet att fungera klanderfritt.

Jag är stolt över att SJ med sin personal kan erbjuda ett fullgott alternativ när ordinarie tåg blivit stående strömlöst pga kontaktledningsraset på spår 6.

I mina fackliga vardag kretsar det mesta om alla problem som vi ser, men vi skall också komma ihåg att det görs stora insatser för att lösa alla de problem som uppstår. Att tåg 10168 avgick i tid och ankom Hallsberg i stort sett på tid möjliggjordes faktiskt av att det finns resurser och ett samarbete som fungerar mellan många anställda.

Jag kunde också konstatera att det redan tidigt på morgonen fanns el personal på plats och jobbade med att återställa den avbrända kontaktledningen.

Jag tycker att vi skall lyfta fram detta under det kommande året och inte bara ägna tiden åt att leta fel och brister och längta tillbaka till en  svunnen tid som de allra flesta aldrig upplevt själva. Efter 40 år i järnvägens tjänst tycker jag mig veta att  allt faktiskt inte var bättre förr. Låt oss kraftsamla för att lösa de problem som finns med underhåll och reinvesteringar i järnvägens infrastruktur, men att vrida klockan tillbaka helt och hållet är ingen lösning som jag ser det.

Fackligt har vi stora utmaningar, men vi har också möjlighet att påverka och forma verksamheten för att företräda våra medlemmar på ett bra sätt. Det jag saknar i mitt uppdrag som ordförande är en tydligare linje i branschsamarbetet som haltar betänkligt. Under 2016 måste denna del av samarbete mellan alla klubbar inom spårtrafik sättas på kartan och en branschorganisation skapas som kan ge Seko en röst i spårtrafikbranschen.

Nu är det snart dags att äntra tåg 10167 med X40 multipel för hemresan till Göteborg.

God jul och ett Gott Nytt År till er alla som läser bloggen.

 

 

Stockholm en kväll i december

Stockholm en kväll i december är inte kul. Mörkt och kallt skulle man kunna sammanfatta eländet. Problemet är att det är kallt och mörkt även i Göteborg. Nog om detta. Ljusare tider stundar snart och även 2016 skall väl innebära en vår med värme och ljusa kvällar.

Efter två dagar på Sekos förbundskontor med revisionsarbete så har jag avslutad dagen med dels ett besök på samordningsmöte för lokförarna på SJ samt dels på Klubb lokförarna i Stockholms styrelsemöte. Självklart var den tyngsta frågan hur man blivit bemött av arbetsgivaren när det gäller synen på raster och behovet av att alltid ta på sig ansvaret för trafiksäkerheten utan ett stöd från den operativa ledningen. Många uppfattar detta som tungt att behöva försvara värdet av att ta personligt ansvar och att stödet från arbetsledningen uteblir.

Frågan man måste ställa sig är väl om det alltid skall vara den enskilde som skall ta eget ansvar. Skall man inte känna stöd från arbetsledningen i frågor om arbetstiderna och raster i utsatta jobb som kräver skarp uppmärksamhet? Det finns många jobb i säkerhetstjänsten där uppmärksamhet är ett måste för att inga olyckor skall inträffa.

I morgon diverse förhandlingar. Börjar med en tvisteförhandling för att senare övergå till att förhandlingsgruppen skall träffas och fortsätta sina diskussioner om hur vi skall uppnå förbättringar kopplade till den enkät som genomfördes under försommaren. Nu finns det sammanställt ett material som ger mycket information om hur anställda i SJ ser på arbetstidens förläggning och problematiken med ständiga ändringar på fasta listor mm. Jag har stora förhoppningar på det fortsatta arbetet och tror att vi nu är på väg att kunna uppnå en del förbättringar.

Eftermiddagen i morgon ägnas åt den centrala Mbl gruppen och central skyddskommitté. Sjuktal och vad som skall göras åt dessa står högt på agendan.

 

Enkätarbetet för bättre arbetstider går vidare

Sommarens enkät bland åkande personal går nu vidare med intervjuer av 8 lokförare och 8 tågvärdar. Intervjuerna har startat i dagarna och kommer att ge ytterligare värdefull information om hur våra arbetstider och ständiga förändringar påverkar våra medlemmars vardag.

Nu har intervjuerna startat och så här långt har jag fått positiva reaktioner från de som intervjuats. det är viktigt att vi vågar prova nya grepp ibland för att ta in information om hur förändrade arbetstider påverkar våra medlemmar. I dagens värld med snabba förändringar och ökade krav på tillgänglighet för enskilda arbetstagare så kan inte alltid gamla dogmer om hur en turlista skall se ut vara det enda som tillåts att diskuteras. Då återstår att ställa frågor i form av en enkät för att få ett sammanställt resultat att jobba vidare med.

Hittills har vi gjort en hel del intressanta iakttagelser och intervjuerna kommer sannolikt  att ge ytterligare mer utvecklad information om vad som behöver göras för ett bättre sätt att hantera de anställdas arbetstider.

Att aldrig göra fel!!

Hur värjer man sig för kritik som är osaklig för att inte säga rent falsk?

Under den tid som jag jobbat fackligt händer det att jag hamnat i situationer där man fått kritik. Givetvis berättigad sådan. Annars vore det inte seriöst om detta inte inträffar. Trots allt ganska sällan med tanke på att jag drivit och varit med om stora förändringar som berört många medlemmar under de ca 30 år jag haft förmånen att jobba fackligt.

Nu på slutet ser jag en utveckling där kritik också ges i form av långa utdragna skriverier på det som populärt kallas sociala medier. Ett sådant forum finns hos min egen arbetsgivare som välvilligt ser mellan fingrarna när vi som jobbar fackligt får vår beskärda del av medlemmarnas frustration över negativa händelser.

En av våra mer efterhängsna kritiker, som snart slutar i företaget, passar nu på att påstå hur illa behandlad han blivit av sina fackliga företrädare.

För sin egen del är han helt oförvitlig och har strängt taget inte begått ett enda fel under de ca 20 år som han hade fackliga uppdrag. Däremot bröt helvetet löst när klubbarna på företaget inordnades i en gemensam förhandlingsorganisation. Egentligen bröt hans helvete ut redan när företaget sade upp alla lokala avtal och detta tillskrivs nu den fackliga organisation som har att hantera frågan. Inte bara att dessa fantastiska avtal sades upp, utan det faktum att vi i den fackliga organisationen har haft fräckheten att organisera samtliga anställda och se alla anställda som likvärdiga medlemmar förargar vår fd förtroendevalde enormt så här på ålderns höst.

Egentligen måste jag hejda mig lite. Å ena sidan känns det bra att utgjuta sin ilska på samma sätt som man själv blir attackerad, å den andra sidan blir det lätt lite patetiskt när två gubbar 50+ börjar puckla på varandra för att skapa sin egen rättvisa.

Jag vill också framhålla att jag är stolt för att få haft förtroende att jobba fackligt för samtliga medlemmar som finns i många olika och viktiga arbetsuppgifter. Den där inskränktheten att det bara är en yrkesgrupp som gäller och som jag får ta del av ligger liksom inte i min natur. Det finns andra som bejakar den typen av organisationer.

Till sist Pär, eller Pelle som en del säger. Ha nu en bra och trevlig pensionstid och grubbla inte för mycket på allt som gått fel. Det finns så mycket annat att göra på all den lediga tid som du har framför dig.

Erik Johannesson