En ledig dag

Jag har varit ledig över helgen och även idag måndag. Sedan tar arbetsveckan vid med tågkörning tisdag – söndag. På torsdag ett litet mellanspel med ett styrelsemöte i Stiftelsen SJ/BV Personalens Förmånsfond.

Här i Göteborg var det fint väder idag. Inne i stan flanerade jag en stund i väntan på att besöka en optiker för att ta ut nya glasögon. Inget konstigt med detta, men efter att under lång tid jobbat mycket i Stockholm och att ha lagt mycket tid på tjänsteresor mellan dessa orter kändes det lite lyxigt att ha en hel dag till mitt förfogande. I morgon blir det att cykla till jobbet och få igång en liten konditionsträning i vardagen.

Avtalsrörelsen ångar på. Samtliga fem förbund i Facken inom industrin har gemensamt svarat ja till de opartiska ordförandenas slutliga hemställan i industriförhandlingarna. Avtalen är treåriga och har ett avtalsvärde på 6,5 procent.

Förutom löneökningar innehåller avtalen avsättningar till deltidspension/flexpension. För LO-förbunden innehåller avtalet en låglönesatsning där arbetsplatser eller branscher med anställda som tjänar under 24 000 per månad får en högre lönepott.

Det känns bra och är nödvändigt för att inte dra isär ett redan stort lönegap. Hoppas att det går att få till en motsvarande lösning även på Spårtrafik där förhandlingar pågår i detta nu.

Jag tror att det finns stöd för en sammanhållen lönepolitik där även de som tjänar allra sämst får lite extra för att inte hamna allt för långt efter lönemässigt.

En sak är i alla fall säker. Det är att det skall bli kul att kommentera det som sker i ett för mig ganska ovant perspektiv.

Bankbyte pågår!!

Rubriken är väl egentligen ingen jättegrej i ett samhälle där folk byter banker och elbolag ofta och kanske utan direkt annan anledning än att pressa pris på olika tjänster.

I mitt fall har det varit en smygande utveckling. I den mån jag sparat så har dessa medel förts till nätbanken Avanza redan för några år sedan. Lånen på huset finns tryggt parkerade hos SBAB i Karlstad. I övrigt finns resten av transaktioner och kort hos den numera allt mer tveksamma banken Nordea.

Allt började egentligen med att jag anställdes i Statens Järnvägar den 22 februari 1976. På den tiden var det ordning och reda i Statens verksamhet. Lönen betalades ut via ett sk personkonto i statens bank PK Banken. PK Banken var i sig en sammanslagning av Statens banker, Postbanken och Kreditbanken, några år tidigare.

Nordea är frukten av en rad sammanslagningar i bankkriser som passerat revy under 1990 talet och den gamla hederliga PK Banken går inte att känna igen

Jag har några konton som borde avslutats och som innehåller typ 92,75 så jag är ingen bra affär för banken. Troligen en ganska dålig kund som har lite transaktionspengar när lönen kommer och går vidare till de mottagare som sänt sina räkningar. Sedan är det i praktiken tomt fram tills nästa lön.

Med hänsyn till de senaste avslöjandena om bankens affärer med oligarker i Ryssland och Isländska statsministrar som skattesmiter genom brevlådekonstruktioner i fjärran länder finns det anledning att dra öronen åt sig. Jag vill helt enkelt inte förknippas med en bank som har detta rykte om sig.

Även Bankinspektionen har haft en del synpunkter: Eller som myndighetens chefsjurist uttryckte det i maj fjol: ”Nordeas system har i princip släppt igenom vad som helst. Det här är inte acceptabelt för någon bank, men man kan inte sticka under stol med att det här gäller Sveriges största bank och en bank som anses vara globalt viktig.”

Numera har Svenska staten avvecklat sitt ägande och det är nu dags för mig också att lämna banken. ICA Bank står i tur att provas under en tid. Sen får vi se vad som händer.

Nordea har 11 miljoner kunder och alla dessa har förmodligen inga brevlådeföretag så det finns potential för de banker som är intresserade och som kan ta över en stor kundstock.

 

En helt vanlig julaftons morgon

Kommer till jobbet i god tid som vanligt. Milt väder i Göteborg för att vara den 24 december. + 8 grader och inget regn. Ser ut att bli en bra dag på jobbet.

Strax visar det sig att en X40 på spår 6 bränt av kontaktledningen på natten och det i sin tur innebar att även mitt tågsätt var instängt på grund av att spåren 4 – 7 var spänningslösa.

Trots den utmaningen så får jag säga att det finns en hel del kapacitet och vilja att skapa lösningar. Ett loktåg på 7 vagnar erbjuds i stället på spår 9 ca 15 minuter före avgång. Växlingspersonal, jourförare och en tågvärd på jour har fixat fram det nya tågsättet och vi kan avgå i rätt tid.

Rc lok och 7 vagnar innebär ett tåg på 416 ton i i totalvikt och ett bromstal på 137. Ett riktigt loktåg precis som merparten av de tåg vi körde före motorvagnarnas intåg i trafiken på Västra Stambanan.

I Skövde bjöds det kaffe från ombordpersonalen efter att tåget stannat. Att bromsa in ett tåg av den här storleken i Skövde från 160 till stopp och stanna vid 200 meterstavlan med bromsarna loss på rätt tid ger faktiskt en känsla som påminner om en viss yrkesstolthet.

Trots en snäv tidtabell anpassad för X40 så ankom vi Hallsberg med endast någon minuts försening.

Jag tycker att vi som jobbar i SJ skall känna efter och ta fram den yrkesstolthet som finns i alla de olika yrkesgrupper som gemensamt arbetar för att tågen skall gå i tid och komma fram i tid. Jag avser alla inblandade i bemärkelsen av att det är så många olika människor och yrken som vi är beroende av för att få hela denna verksamhet att fungera klanderfritt.

Jag är stolt över att SJ med sin personal kan erbjuda ett fullgott alternativ när ordinarie tåg blivit stående strömlöst pga kontaktledningsraset på spår 6.

I mina fackliga vardag kretsar det mesta om alla problem som vi ser, men vi skall också komma ihåg att det görs stora insatser för att lösa alla de problem som uppstår. Att tåg 10168 avgick i tid och ankom Hallsberg i stort sett på tid möjliggjordes faktiskt av att det finns resurser och ett samarbete som fungerar mellan många anställda.

Jag kunde också konstatera att det redan tidigt på morgonen fanns el personal på plats och jobbade med att återställa den avbrända kontaktledningen.

Jag tycker att vi skall lyfta fram detta under det kommande året och inte bara ägna tiden åt att leta fel och brister och längta tillbaka till en  svunnen tid som de allra flesta aldrig upplevt själva. Efter 40 år i järnvägens tjänst tycker jag mig veta att  allt faktiskt inte var bättre förr. Låt oss kraftsamla för att lösa de problem som finns med underhåll och reinvesteringar i järnvägens infrastruktur, men att vrida klockan tillbaka helt och hållet är ingen lösning som jag ser det.

Fackligt har vi stora utmaningar, men vi har också möjlighet att påverka och forma verksamheten för att företräda våra medlemmar på ett bra sätt. Det jag saknar i mitt uppdrag som ordförande är en tydligare linje i branschsamarbetet som haltar betänkligt. Under 2016 måste denna del av samarbete mellan alla klubbar inom spårtrafik sättas på kartan och en branschorganisation skapas som kan ge Seko en röst i spårtrafikbranschen.

Nu är det snart dags att äntra tåg 10167 med X40 multipel för hemresan till Göteborg.

God jul och ett Gott Nytt År till er alla som läser bloggen.

 

 

Stockholm en kväll i december

Stockholm en kväll i december är inte kul. Mörkt och kallt skulle man kunna sammanfatta eländet. Problemet är att det är kallt och mörkt även i Göteborg. Nog om detta. Ljusare tider stundar snart och även 2016 skall väl innebära en vår med värme och ljusa kvällar.

Efter två dagar på Sekos förbundskontor med revisionsarbete så har jag avslutad dagen med dels ett besök på samordningsmöte för lokförarna på SJ samt dels på Klubb lokförarna i Stockholms styrelsemöte. Självklart var den tyngsta frågan hur man blivit bemött av arbetsgivaren när det gäller synen på raster och behovet av att alltid ta på sig ansvaret för trafiksäkerheten utan ett stöd från den operativa ledningen. Många uppfattar detta som tungt att behöva försvara värdet av att ta personligt ansvar och att stödet från arbetsledningen uteblir.

Frågan man måste ställa sig är väl om det alltid skall vara den enskilde som skall ta eget ansvar. Skall man inte känna stöd från arbetsledningen i frågor om arbetstiderna och raster i utsatta jobb som kräver skarp uppmärksamhet? Det finns många jobb i säkerhetstjänsten där uppmärksamhet är ett måste för att inga olyckor skall inträffa.

I morgon diverse förhandlingar. Börjar med en tvisteförhandling för att senare övergå till att förhandlingsgruppen skall träffas och fortsätta sina diskussioner om hur vi skall uppnå förbättringar kopplade till den enkät som genomfördes under försommaren. Nu finns det sammanställt ett material som ger mycket information om hur anställda i SJ ser på arbetstidens förläggning och problematiken med ständiga ändringar på fasta listor mm. Jag har stora förhoppningar på det fortsatta arbetet och tror att vi nu är på väg att kunna uppnå en del förbättringar.

Eftermiddagen i morgon ägnas åt den centrala Mbl gruppen och central skyddskommitté. Sjuktal och vad som skall göras åt dessa står högt på agendan.

 

SJ AB ett tudelat företag på väg åt ett oklart håll

SJ borde ha alla möjligheter att driva utvecklingen åt rätt håll. Företaget har alla möjligheter att ta vara på personalens engagemang och vilja att erbjuda bra service. I stället gör man sitt bästa att rasera mycket av det goda förtroende som byggts upp under den långa framgångsperioden sedan snabbtågen sattes i trafik i början av 1990 talet. Vi som har lite perspektiv blir alltmer konfunderade vart ledningen tänker driva företaget.

Det som kanske är ännu värre i ett kort perspektiv är att det tudelade företaget blir alltmer uppdelat. Många känner sig främmande för en del av de påhitt som genomsyrar verksamheten. I Stockholm har några ljushuvuden kommit fram till att man anser sig behöva egna personalutrymmen som inte kontamineras av personal från andra stationeringsorter. Man har helt enkelt skapat egna utrymmen inne i nuvarande personallokaler där man kan dra sig tillbaka från övriga arbetskamrater på företaget. Dörren är försedd med kodlås för att garantera enskildhet. Eftersom det är glasrutor istället för täckta väggar är det väl bara en tidsfråga innan det hängs upp tjocka gardiner så man slipper känna sig uttittade av lantisarna som sitter i det nuvarande lunchrummet.

Vi skall försöka att inte behandla inblandade ovarsamt, men det känns lite konstigt att ledningen sanktionerar den här typen av dumheter. Hur skulle det se ut om vi gjorde likadant i Göteborg? Nä det kan vi ju inte. Vi är lite mer toleranta och tycker det är trevligt att umgås.  Traditionen bjuder att vi istället knör oss in även om dörra är trång! 

En vecka i en fackordförandes liv

Senaste veckorna har förhandlingar och olika möten avlöst varandra. Orsaken är det varsel som SJ lade i januari och nu närmar sig de första uppsägningarna. Vid uppsägningar av anställda pga arbetsbrist är det mycket viktigt att alla uppgifter är korrekta och säkerställda.

Tyvärr har det under veckan visat sig att SJ först bestämt uppsägningsdatum för ett stort antal anställda som tackat nej till omplacering och sedan inte riktigt hunnit med att färdigställa alla uppgifter. Detta innebar att det fanns tveksamheter i några fall vad det avser tillhörighet till fackförbund, oklarhet om uppsägningstider mm.

Samtidigt har min vecka bestått av två dagars JTF utbildning samt en tvådagars tjänsteresa till Stockholm. Dvs en vanlig vecka med obegränsade möjligheter att arbeta.

Under senaste veckorna har det blåst upp med ordentliga orosmoln i den trafik som Veolia driver i södra Sverige. Företaget måste ha tagit ett strategiskt felbeslut som saknar motstycke i svensk järnvägshistoria. För att klara av att effektivisera inför övertagande av ett nytt uppdragsavtal avser man att först säga upp personal och sedan erbjuda återanställningar med lägre anställningsgrad. Ett förfarande som med all rätt skapat ett enormt missnöje bland de anställda. Det är också ett förfarande som utmanar arbetsfreden i landet eftersom inget fackförbund med någon självbevarelsedrift kan låta ett sådant övergrepp ske utan att vidta åtgärder.

Lojalitetsparagrafer i kollektivavtalen har plötsligt fått ytterligare en ny innebörd.

Nästa vecka har Seko kallat in sin förhandlingsdelegation på spårtrafik måndag eftermiddag och då kommer vi som sitter i delegationen ge vår syn på om branschavtalet ska sägas upp för att få ett öppet läge med möjlighet att varsla om stridsåtgärder.

Även nästa vecka ser ut att bli en intressant och utmanande vecka.

 

 

Nyårslöften

Nyårslöften kommer helt naturligt varje år vid denna tiden. Nyårsaftonens löften brukar att glömmas ganska fort och sedan går livet sin gilla gång igen. Året som kommer är redan nu ett år som vi vet kommer att ställa ordentliga krav på oss som jobbar fackligt i SJ. Ledningen aviserar nedskärningar för att nå effektivitet samtidigt som vi åter hör ropen skalla; Mer service åt alla!!

Självklart skall vi vara ett serviceinriktat företag. Dock känns det lite magstarkt att påstå att vi inte är bra på service. Jag tror att vi kommer att stå oss bra på servicesidan även med den kommande konkurrensen under 2014. Däremot är det nu upp till bevis för den allt större administration som bolaget har. En administration som måste visa varför man finns och som också måste anpassas för den nya situation som råder efter att MTR gör sitt inträde på arenan under 2014. det finns inte längre utrymme för alltför stora utsvävningar i administration som tynger verksamheten. Förenkla verksamheten och ta bort ett eller flera  chefsled det är ett löfte som vi ger varandra inför 2014.

Seko SJ kommer att sätta så mycket tryck som vi bara kan uppbåda för att försöka minimera antalet administrativa tjänster i det SJ som nu växer fram. Det är nödvändigt för vår fortsatta överlevnad.

En helt annan sak.

Tidigare fanns en mycket välordnad och fint koloniområde i Sävenäs mellan stambanans spår och rangerbangården. Kolonin var ursprungligen för järnvägens anställda. Numera har koloniföreningen fört en hopplös kamp med Trafikverket och fd Banverket om att få vara kvar. Föreningen har blivit uppsagd och nu rivs området i snabb takt. Det som en gång var fina kolonilotter med odlingar och välansade gräsmattor ser nu ut som det gått en tsunami över området. Någonstans kan man undra om inte berörd myndighet kunde löst konflikterna på ett bättre sätt och gett föreningen en vettig möjlighet att erbjudas andra områden för koloniinnehavarna. I så fall skulle man kanske sluppit hela den nu ganska förödmjukande process som det innebär med att riva ett område mot innehavarnas vilja.

IMG_4891 IMG_4909 IMG_4915 IMG_4938 IMG_4959