En ledig dag

Jag har varit ledig över helgen och även idag måndag. Sedan tar arbetsveckan vid med tågkörning tisdag – söndag. På torsdag ett litet mellanspel med ett styrelsemöte i Stiftelsen SJ/BV Personalens Förmånsfond.

Här i Göteborg var det fint väder idag. Inne i stan flanerade jag en stund i väntan på att besöka en optiker för att ta ut nya glasögon. Inget konstigt med detta, men efter att under lång tid jobbat mycket i Stockholm och att ha lagt mycket tid på tjänsteresor mellan dessa orter kändes det lite lyxigt att ha en hel dag till mitt förfogande. I morgon blir det att cykla till jobbet och få igång en liten konditionsträning i vardagen.

Avtalsrörelsen ångar på. Samtliga fem förbund i Facken inom industrin har gemensamt svarat ja till de opartiska ordförandenas slutliga hemställan i industriförhandlingarna. Avtalen är treåriga och har ett avtalsvärde på 6,5 procent.

Förutom löneökningar innehåller avtalen avsättningar till deltidspension/flexpension. För LO-förbunden innehåller avtalet en låglönesatsning där arbetsplatser eller branscher med anställda som tjänar under 24 000 per månad får en högre lönepott.

Det känns bra och är nödvändigt för att inte dra isär ett redan stort lönegap. Hoppas att det går att få till en motsvarande lösning även på Spårtrafik där förhandlingar pågår i detta nu.

Jag tror att det finns stöd för en sammanhållen lönepolitik där även de som tjänar allra sämst får lite extra för att inte hamna allt för långt efter lönemässigt.

En sak är i alla fall säker. Det är att det skall bli kul att kommentera det som sker i ett för mig ganska ovant perspektiv.

Avtalsrörelsen går vidare

Årets avtalsrörelse var hård redan innan den startade på riktigt. LO samordningen blev inte av och när 6F förbunden presenterade sina avtalskrav var det flera arbetsgivare som tyckte att det var alldeles för höga krav. I själva verket var kraven väl underbyggda och framtagna i en process med både ekonomer och förtroendevalda i de respektive förbunden.

Det jag intresserar mig för är att minst ett par VDar i statliga bolag rapporterar i sina ledningar att förhandlingarna går dåligt! Eftersom jag har haft förmånen att delta i Sekos förhandlingsdelegation på Spårtrafik så är det inte konstigt att man funderar vad som är dåligt. Är det dåligt att facken och deras medlemmar ställer krav eller är det dåligt att facken och medlemmarna utöver en rimlig lön även ställer krav på förbättringar i  kollektivavtalet? Sanningen är ju att vi i Spårtrafik haft en hel del konstruktiva förhandlingar om de krav som framförts om tex flexpension, förbättrade villkor vid övergång av verksamhet enligt LAS och den sedan många år diskuterade frågan om en ”Loss of License” försäkring. Från fackligt håll tar vi dessa frågor på allvar och stor seriositet.

Däremot möter vi arbetsgivare som samtliga övriga dagar på året uteslutande har krav på förändringar och oftast försämringar i verksamheten. Mest uppmärksammat just nu är väl nedbemanning av antalet ombordanställda på tågen i SJ.  För några år sedan var det Veolia nuvarande Transdev som utmärkte sig kraftigt negativt med en minst sagt usel hantering av de anställdas villkor.

LO Samordningen

Känslig fråga just nu. Det är lite olika bud beroende på vem man lyssnar på och oklarheten om det finns två sk ”märken” är inte helt utredd. I de fackliga 6F leden finns det två märken med % resp krontal, men i Metalls värld har Anders Ferbe uttryckt att så är inte fallet. Om LO nu skall leva upp till sin roll är det kanske bäst att alla förbundens ordförande börjar gå i takt och inte utmana ödet alltför mycket i frågan om vem som sätter märken i framtidens avtalsrörelser.

I morgon onsdag är det dags igen. Då får vi se om budskapet om det nya märket nått fram till Almega och vad deras reaktion blir. Förhandlingsdelegationen träffas i Stockholm och då skulle det vara trevligt om vi kan bocka av en del på kravlistan.

Skulle det nu visa sig att det börjar rulla på och att det går att få till vettiga överenskommelser i de pågående förbundsförhandlingarna så får jag nog ändå konstatera att då har vi en LO samordning och också ett ledarskap på LO nivå som kan båda gott.

 

 

Summering av våren

Senaste tiden har varit ganska ansträngande. Inte nog med att hela våren ägnats åt relativt stora förändringar på SJ med övertalighet som följd, så har vi haft en avtalsrörelse som resulterade i uppsagt branschavtal och strejk på flera orter.

Hanteringen av övertaligheten på SJ visste vi skulle komma och den kunde vi förbereda oss inför. Ändå blev det omfattande arbete i och med nedläggningen av resebutikerna och callcentret i Tranås. Väldigt många av Sekos medlemmar drabbades eftersom vi hade hög organisationsgrad inom säljdivisionen. Nu stängs callcenter i Tranås den 31 juli och då är det upp till bevis hur SJ skall klara anstormningen vid trafikstörningar i fortsättningen. Vi är många som varnat för en utveckling med sämre service i och med att telefonköerna redan varit omfattande under försommarens trafikala haverier.

Under året som gått har ett antal arbetsgrupper arbetat med att utveckla det centrala branschavtalet. Det fanns en möjlighet att Seko skulle kunna säga upp det centrala avtalet om dessa arbetsgrupper inte kom fram till förväntade resultat. Vi är som bekant tre olika förbund som har haft möjligheten att säga upp avtalet, men bara Seko som satte kraft bakom möjligheten och gjorde det som förväntades i den allvarliga situation som uppstod i och med Veolias agerande gentemot de anställda.

När man lyssnar på en del arbetsgivarföreträdare så förstår man hur irriterade dom är över den valda lösningen. Dels fick vi till en 5 % gräns för hur många timanställda som skall finnas på just Veolia, men kanske framförallt på det ekonomiska trycket som skapas i och med att det nu blir väsentligt dyrare att använda timanställda. Helt plötsligt kan företagen inte längre använda timanställda som rings in som en lågprislösning. Tvärtom är denna arbetskraftsreserv dyrare än att utnyttja fast anställda. Dvs ett kraftigt incitament att ha fler fastanställda och färre som utnyttjas. Troligen kommer detta ekonomiska incitament att kraftigt minska antalet timanställningar i spårtrafikbranschen.

Den avräkning på 0,15 % som gjordes på årets löneutrymme är billigt med tanke på hur stora höjningar som nu görs för de med sämsta villkoren. Dessutom är kostnaden för arbetsgivarna också betydligt högre än den gjorda avräkningen.

För egen del är det ordinarie arbete över helgen som gäller och i går på midsommardagen var det väldigt lugnt. Hoppas att även dagens jourtur skall kunna genomföras utan några större äventyr.

Seko tar ansvar för att begränsa antalet osäkra anställningar

Seko tar fajten mot arbetsgivare som fullständigt tappat hämningarna avseende synen på anställda med allt sämre anställningsvillkor. Det står helt klart efter helgens förhandlingar att Veolia Öresundståg har lagt ett underbud på en verksamhet som man inte klarar att genomföra utan en mycket stor mängd timanställda. Det är de timanställdas situation som konflikten handlar om och det är företagets beteende att säga upp fast anställda för att sänka deras villkor ner till timanställdas nivå som löste ut det faktum att Sekos medlemmar nu strejkar.

Seko har under förhandlingarnas gång fört fram ett stort antal förslag på hur man skulle kunna hantera personalens turlistor och även presenterat ett utförligt förslag från klubbens ordförande, som innebär ett nästan 100 % utnyttjande av personalen.

Detta tackar Veolia nej till och varför då? Jo därför att underbudet som man lagt för att få detta stora trafikuppdrag bygger på att man måste ha en väldigt stor andel timanställda i verksamheten för att få ihop ekonomin. Timanställda har en lägre lön, ofta utan att pensionsinbetalningar till tjänstepensionspremier pga låg anställningsgrad och dom kostar inget de dagar verksamheten inte behöver just deras insats. Företaget har egentligen inte alls varit intresserat av Sekos försök att komma överens just pga detta. Det helt överordnade syftet med Veolias agerande har varit just detta att skapa ett system där fast anställd personal inte ens täcker normalbehovet för de fasta turerna. Allt övrigt skall täckas av timanställda. I Veolias trafik mellan Linköping och Kalmar har det till och med uppdagats att man har färre personal anställda än vad trafikens turlistor kräver. Mellanskillnaden utgörs av, just det, timanställda.

Seko tar fajten. Återigen tar Seko sitt ansvar och driver nu på för att de timanställda på svensk arbetsmarknad skall få en bättre tillvaro. Förbundet hoppas att när denna konflikt en gång utvärderas så kommer man att se ett trendbrott för hur arbetsgivarna utnyttjar timanställd personal i sina bolag. Ett trendbrott där andelen anställda med osäkra anställningar sjunker i förhållande till andelen fast anställda på heltid.

Seko är också det enda kollektivavtalsslutande fackföreningen i spårtrafik som tar sitt ansvar och driver konflikten. Övriga förbund hukar sig och mumlar lite närmast generat att ”vi fortsätter att förhandla”. Vad förhandlar dom om? Hur många timanställda som skall accepteras? Förhandlingar som sker helt utan förpliktelser från arbetsgivarnas sida. Nästa bolag som får för sig att göra som Veolia lär inte bry sig särskilt mycket om ST och SACOs sk förhandlingar.

Seko har för avsikt att förändra synen på timanställda och att det sker en varaktig förändring som skall bestå över tid och där ett företag inte kan och får använda mer än en viss kvot i förhållande till fast anställd personal.

Ni som har osäkra anställningar skall veta att Seko jobbar stenhårt med frågan även på de bolag som ännu inte berörs av konflikten på Veolia. Våra klubbar stöttar och hjälper alla med tim och visstidsanställningar att begära företrädesrätt till högre anställningsgrad vilket ofta leder till fasta anställningar så småningom.

 

Seko tar ansvar

Just nu är det högtryck i järnvägsbranschen och på SJ. Dels håller vi på och hanterar den övertalighet som förhandlats under våren samt dels gäller det att hantera den alltmer oroande utveckling som initierats av Veolia avseende villkoren för de anställda på Öresundståg.

Hela vintern och våren har det varit ett högtryck i det fackliga arbetet. SJs omorganisation med omsökningar av tjänster har skapat precis de problem som Seko SJ aviserade under verksamhetsförhandlingarna. Anställda som lojalt arbetat och gjort sitt bästa har helt sonika bytts ut med enda skälet att man i omsökningsprocessen hittat någon annan som är bättre. Jo ni läser rätt. Man hittar någon som är bättre och då byter man personer som om det vore en leasingbil. Känslokallt och även ineffektivt.

Seko kommer att summera ihop alla iakttagelser om allt som hänt och det kommer tyvärr att ligga en hel del grus i maskineriet den närmaste tiden. Ytligt sett fungerar kontakterna med företaget, men under ytan ser det inte lika bra ut. Eftersom omställningsprocessen inte är avslutad ännu nöjer jag mig med att konstatera just det faktum att företaget inte stärkt sina relationer med varken anställda eller fackliga organisationer under våren 2014.

Seko har som bekant varslat om stridsåtgärder på spårtrafikens område. Orsaken är framförallt Veolias agerande på Öresundståg där ett redan lågt anbud blev ännu lägre och där företaget och Almega tänkt sig att ta ut mellanskillnaden på de anställdas villkor. Almega hävdar helt fräckt att de anställda bara jobbar 75% och att villkoren med ledigheter varannan helg är problemet. Skitprat är väl egentligen det enda man kan kommentera den informationen med. Seko har genom klubben på Öresundståg visat att det mycket väl går att skapa turlistor med hög effektivitet och ändå ge de anställda rimliga villkor. Seko tar sitt ansvar både i förhandlingar med företaget och gentemot de berörda medlemmarna.

Varslet om arbetsnedläggelse på Veolia innebär att Seko som enda förbund löper linan ut och genomför det som ST inte vågar. Det är hög tid att vi får till en samordning på spårtrafikbranschen. En sådan samordning kan bara skapas om vi befriar ST från det ansvar som man inte förmår leva upp till.

För alla de som vill se en bransch med rimliga villkor så finns det uppenbarligen bara en lösning och det är att ansluta sig till Seko.

Vårdagjämning

Idag är det vårdagjämning vilket innebär att dagarna blir längre än nätterna. Känns bra att ljuset tar överhanden. Ljus skulle det också behövas i den pågående konflikthärden mellan Veolia och de inblandade fackföreningarna samt inte minst de anställda i bolaget.

I går kväll när jag kom hem från Stockholm träffade jag två gamla arbetskamrater från SJ som numera jobbar i Veolias Öresundstrafik. Kommentarerna om Veolia som arbetsgivare var inte nådiga och vi kunde snabbt enas om vikten av att Seko nu kommer att tvingas välja väg ganska snabbt för att bibehålla medlemmarnas förtroende. En arbetsgivare som bedriver trafik med ett underbud och som sedan avser att ta ut mellanskillnaden i form av försämrade villkor för de anställda, har inte mycket att hämta i form av eftergifter i kollektivavtalen. Tvärtom så måste denna typ av agerande stoppas en gång för alla.
Även upphandlande länstrafikbolag måste tänka om. Att köpa trafik utan att veta om trafiken kan levereras av bolag med anställda som kan försörja sig på sina arbeten är faktiskt också ett ansvar.

Förhandlingsdelegationen har haft ytterligare ett telefonmöte för att informera sig om läget i diskussionerna mellan Seko och Almega. Nästa möte med Almega är den 25 mars och även detta möte efterföljs av nytt telefonmöte med delegationen.

Intressanta dagar som kommer

Nästa vecka kommer onekligen att bli intressant beroende på utvecklingen i ett antal möten som jag deltar i. På måndag har Seko SJ styrelsemöte och kommer då att diskutera det pågående rationaliseringsarbetet i SJ. Bland annat har Seko en hel del synpunkter på den process som nu sker med tillsättning av tjänster samt omställningsarbetet i stort. På eftermiddagen har Seko kallat förhandlingsdelegationen på bransch spårtrafik till ett extra telefonmöte med anledning av krisen som uppstått på grund av Veolias agerande i Öresundstågstrafiken. Frågan är väl om detta inte är ett första steg mot att Förbundsstyrelsen väljer att säga upp branschavtalet.

Tisdag har vi bolagsstyrelse vilket i sig kan innebära ett och annat att fundera över. På onsdag central Mbl samt möte i omställningsgruppen på SJ. Resten av veckan går sedan åt till att hantera allt det som avhandlats dagarna innan. Plus givetvis en massa annat som hinner tillkomma i den röra som råder just nu.

När an läser en del kommentatorer till krisen som är kopplad till Veolias agerande så upphör man aldrig att förvånas. vissa verkar vara helt ute i tassemarkerna och anse att anställda skall acceptera vilken skit som helst bara för att få jobba och andra anser att fackföreningarna består av ett antal arbetsskygga personer som jobbar fackligt för att slippa ordinarie arbete.

För min egen del har jag väldigt gott samvete på den punkten. Det har mina övriga kamrater i Seko SJ också. Alla har fullt upp och jobbar både med sitt eget yrke samtidigt som både arbetstid och fritid läggs på fackligt arbete.