Har anställda alltid rätt till fackligt stöd?

Frågan om hur en anställd skall bedömas när det händer spektakulära händelser i arbetet har stått i fokus senaste dagarna. De absolut allra flesta inser givetvis att ingen människa med någon som helst självbevarelsedrift vill bli utsatt för ett mediadrev och kritikstorm som det blivit i samband med händelsen i Kumla där en ungdom avvisats från tåget.

SJ gick rätt i fällan genom att omedelbart konstatera att flickorna hade giltiga biljetter och att tågvärden avvisat den yngsta flickan utan anledning. Detta konstaterar Torvald Svahn redan tidigt på morgonen utan att ha koll på fakta.

Sedan fortsätter bedrövelsen genom att SJ uppenbart inte har kontroll på fakta och inte heller har för avsikt att föra fram korrekt information om händelsen.  SJ bidrar nu till att mediadrevet helt och hållet riktas mot en enskild anställd som får ta hela smällen.

Mediadrevet inriktas helt på tågvärden och mycket lite görs för att granska dels flickornas berättelse och ingen tycks se något konstigt i att en dam ”omhändertar” en 11 årig flicka utan att ringa polisen. Flickan hittas av polis tack vare tips från allmänheten.

För oss som jobbar fackligt är det en självklarhet att alltid finnas till hands för våra medlemmar oavsett eventuell skuld. Det är inte vår uppgift att döma.

SEKO SJ och undertecknad hade inget svårt val när vi bestämde oss för att tillsammans med förbundet agera i frågan. Det var nödvändigt för att försöka få lite balans i den ensidiga debatt som fördes på sociala medier och press radio och tv.

Tyvärr har också SJ som arbetsgivare varit mycket lama och första dagen lyckades en av cheferna endast producera några rader på intranätet och publicera ett utdrag ur ett regelverk. Andra lokala chefer har startat en intern insamling till den drabbade.  Detta är inte vad jag anser vara att stödja en medarbetare som givetvis mår dåligt.

I sakfrågan är inte sista ordet sagt ännu. Det borde finnas ett intresse av att presentera hela sanningen och inte bara den bild som ges i media som ensidigt kritiserar tågvärden.

Jag tror för min del fortfarande på att det alltid är bäst med att föra fram fakta för att på så sätt kunna göra en rättvis bedömning av vad som eventuellt gjorts fel. I dagsläget är det bara SEKO som har vågat stå upp och kräva fakta och vi har också den uppfattningen att vår medlem har gjort en korrekt bedömning i den situation som gällde ombord på tåget. Det finns inget lättare än att ”köra skrivbord” och i efterhand lägga skulden på en enskild anställd. Även polisens talesman har bekräftat uppgiften att flickorna mycket väl kan vara äldre än den uppgivna åldern och att händelsen fått alldeles för stora proportioner i media.

Till detta skall också läggas att flickornas berättelse på många punkter nu är annorlunda än den som först presenterades. Deras historia stämmer inte heller överens med hur tågvärd och andra resenärer uppfattat situationen.

Internt kommer händelsen att ytterligare bekräfta varför SJs ledning har dåligt förtroende bland produktionspersonal.

Slutsats

Ja jag anser att alla anställda har rätt till en anständig behandling och stöd från sin fackliga organisation. Särskilt i en situation som denna där så många dömer utan att fakta föreligger är det särskilt viktigt att stå upp för en rättvis bedömning.

Övergångskoppel och evakuerade tåg.

Ibland känns det som att det inte finns tillräckligt att skriva om, men vissa dagar sker så mycket att det nästan blir övermäktigt. Veckan som gått har nog varit en av de mer händelserika under mina 35 år som i järnvägens tjänst. För jämförelsens skull så är det klart att stora olyckor på 70 och 80 talet var naturligtvis mer uppseendeväckande, men frågan är om vi inte snart är tillbaka i en situation där det kommer att inträffa allvarliga olyckshändelser igen.

Under veckan som gick vändes ett tåg i Katrineholm pga icke fungerande AC i förarhytt. Pga olidlig värme och risk för ohälsa var det ett klokt beslut att vända tåget på triangelspåret i Katrineholm. Att det sedan visade sig vara en solkurva på detta spår kan ju ingen lastas för. Tåget inställt och ersatt med landsvägsbuss. Vi skall vara medvetna om att X2 tågens AC i förarhytt på drivarna inte är särskilt bra även när den fungerar. Klart förbättringsområde för företaget så att driften kan säkras på ordinarie spår.

Flera solkurvor och rivna kontaktledningar inträffade också. Tåg 634 rev ledningen i trakten av Laxå. Hjälplok rekvirerades ganska snabbt från Kristinehamn där TÅGAB har en stor depå av lämpliga dieselfordon. Så långt såg det ljust ut och bogsering av det havererade tåget borde kunna ske inom några få timmar.

Sedan gick det av många olika anledningar inte så bra. Resande kunde så småningom evakueras till bussar och sista bussen till Stockholm kom fram vid ca 03 på natten. Dvs mer än 11 timmar senare än ordinarie tidtabell.

Allt som hände vet inte jag i dagsläget. Information till fack och skyddsombud är ganska knapp i dessa lägen. Vi får så att säga ta reda på det mesta själva. Dock kan vi konstatera att det drabbade tåget helt saknade övergångskoppel för att kunna kopplas ihop med det rekvirerade dieselloket. Bägge kopplen saknades och ett annat tåg på Västra stambanan fick släppa av ett koppel i Laxå för transport till haveristen. Tydligen gick det sedan inte helt bra med bogsering utan tåg 441 fick senare släppa ytterligare ett koppel i Hallsberg.

När man ser detta händelseförlopp så förstår jag att det tar väldigt lång tid att ta hand om resenärerna. SJs biträdande presschef, Ulf Wallin konstaterar också att stoppen var egentligen inte mer än 3 timmar resten var händelser i samband med bogseringen. Dessutom var det endera livsfarligt att evakuera eller så var det så oländig terräng att det inte gick.

Enligt mina källor så kunde entreprenören som skulle laga kontaktledningen hjälpa SJ att köra ut kopplet i skogen så helt omöjligt kan det knappast varit att evakuera åtminstone de som kunde vara beredda att ta en liten promenad. I och med att den personal som skulle laga kontaktledningen var på plats så måste ju dessutom kontaktledningen varit skyddsjordad.

Händelsen är helt i klass med debaclet med 437 i Björnkulla förra året. Enda skillnaden är att det nu inträffade på ett enkelspår och det gick inte att stoppa tåg på det bredvidliggande spåret för att evakuera. Frågan om passagerares och personals säkerhet är fortfarande högaktuell. Vad hade inträffat om någon passagerare drabbats av akut sjukdom? Vilken beredskap fanns hos räddningstjänsten när så många människor sitter fast i ett slutet tåg utan ventilation och fungerande AC i värmen? Var över huvud taget räddningstjänsten informerad?

På intranätet kan vi nu läsa att det är hög beredskap inför sommaren och informationsdirektören skriver att det är säkerställt att samtliga tåg har fungerande övergångskoppel.

Uppenbarligen var det inte så tidigare i veckan eftersom tåg 634 helt saknade övergångskoppel.

Frågan är om inte lokförarna i fortsättningen inför varje avgång bör kontrollera att det finns övergångskoppel. I annat fall är det frågan om tåget skall få avgå. Dessutom är det min uppfattning att personalen ombord i en liknande situation skall kontakta räddningstjänsten och be om deras hjälp att ta hand om passagerarna eftersom detta stora ansvar knappast kan åläggas personal ombord i tåget.

Det inträffade är anmärkningsvärt och både passagerare och personal har utsatts för betydande risker.  Det är enbart genom tur och hårt arbete från personalen ombord som inget allvarligt inträffat.

Ledningen beser verkligheten

På intranätet i vårt järnvägsbolag kan nu regelbundet läsas hur vår högsta ledning ger sig ut i den så kallade verkligheten för att informera sig om hur allt fungerar. Detta är bra och borde kanske gjorts tidigare, men allt har sin tid. VD Jan Forsberg har varit i Eskilstuna och Personaldirektör Blomqvist blev väl mottagen i Göteborg. Försäljningsdirektör Hornewall var också i Göteborg om jag inte missminner mig.

Jag har länge krävt detta och tycker att det är en bra början att man besöker olika orter och träffar personal i de olika yrkesgrupperna.

Lars Lindberg har dock tagit ytterligare ett steg att skaffa sig kunskap. Han har nämligen dessutom klätt upp sig i uniform och mer aktivt deltagit i ombordarbetet på en resa Stockholm-Göteborg ToR.  Lars har gjort en del intressanta iakttagelser. Bland annat att ombordare använt sin namnbricka för att tvångsstyra en toalett som inte fungerat mm.

SEKO har både högt och lågt i SJ under flera år varnat för att företaget slarvar bort en massa möjligheter att lösa många problem under tågfärden om ombordpersonalen inte har tillräcklig teknisk kompetens. Många som nu jobbar ombord har bara fått någon enstaka dags utbildning på hur tåget fungerar tekniskt. Nu när Lars sett hur det faktiskt går att lösa problem med en toalett under tågfärden, så vore det kanske på sin plats att ge ombordpersonalen ytterligare utbildning för att var och en i besättningen kan fixa problem som uppstår under resan.

Dessutom så tycker jag att det var riktigt bra att Lars jobbade sig igenom resan ihop med personalen. När får vi se Håkan Ahl och Henrik Månson bemanna bistron på en resa till Malmö ToR?

Jag vill ha tillbaka lokledarna!!

Jag inte bara vill ha lokledarna tillbaka utan jag kräver faktiskt att vi får tillbaka lokledarna så att vi får lite ordning på den alltmer kaotiska verklighet som råder vid vårt järnvägsbolag. Dagens modeord är kundnytta, kundmottagande och kundomhändertagande och jag vet inte allt.

Men jag då? Jag som jobbar i produktionen som lokförare och inte vill vara kund hos en massa olika instanser internt i företaget. Jag som inte vill knappa in en massa siffror för att bli hänvisad till rätt instans i företaget. Utan bara sköta mitt jobb på bästa sätt.  Jag som bara vill bli professionellt bemött och få hjälp och stöd när det krånglar. I övrigt klarar jag det mesta själv. Jag som vill ringa ett telefonnummer och komma fram till lokledaren!!

Idag är det en hel vetenskap att träffa rätt person när det krisar ihop. Häromdagen fick jag ett jobb på jouren. Jag hämtade en trasig X2 vagn i Falköping som havererat. Luftläcka. Min uppgift var enkel jag skulle dra liket från Falköping till Hagalund för lite vård och återupplivning. Fortsätt läsa ”Jag vill ha tillbaka lokledarna!!”

Utbildning

Idag är det dags för en utbildningsdag. Utbildningen genomförs i våra egna lokaler här i Göteborg i det sk VGJ Huset.

Vi kommer att gå igenom så intressanta titlar som SJF 053, SJF 313.2
SJF 015.9.1 och SJF 018.11. Samtliga dessa författningar är våra styrande dokument som vi nu kommer att gå igenom.

Utbildningsdagar är bra dagar. Då får man äntligen tillfälle att gå igenom olika frågeställningar som berör yrket. Vi har också duktiga lärare som är mycket engagerade.

Politik

I övrigt har Mikael Damberg idag gått ut och sagt att han står till förfogande för valberedningen att bli ny partiordförande i Socialdemokratiska partiet. Äntligen nån som inte hycklar, utan annonserar att han vill ta ansvar. Hela partiet kommer annars att förlora i betydelse med dessa evinnerliga dimridåer om vad som händer. mer öppenhet och en ordentlig rensning är vad som behövs.

Ordförandemöte

Under dagen idag har vi träffat klubbarnas ordförande och informerat om aktuella ting i vårt fackliga värv på SJ AB.

En fråga som är viktig rent allmänt är det sviktande medlemsunderlaget i fackföreningsrörelsen. I SEKO går medlemsantalet sakta men säkert nedåt. Inom SEKO på SJ håller vi ställningarna och till och med ökar andelen anställda som är med i SEKO. Trots detta måste vi jobba stenhårt för att de anställda skall se SEKO som det naturliga valet när man går med i facket.

Vi kommer nu att intensifiera arbetet med att organisera de anställda i SJ. Tyvärr är det också så att ett flertal anställda som framförallt haft korta anställningar inte behandlats korrekt av företaget. Eftersom man inte varit medlem i SEKO så har vi haft väldigt svårt att driva deras ärenden.

FackFilms presenterar ”Det bästa vi har”

Av en tillfällighet läste jag i LO tidningen att SEKOs klubb för åkandepersonal i Stockholm lagt ut en film på sin hemsida. Filmen är gjord av det fackligt politiska utskottet.

Filmen är 3 min 21 sekunder lång och består i ett antal intervjuer med klubbens medlemmar. Både äldre och yngre medlemmar har kommit till tals i filmen och dessa intervjuer ger en bild av att facket behövs. Alla intervjuade ger en bra bild av varför det är viktigt att organisera sig och vara med i SEKOs klubb i Stockholm.

Jag tycker att filmen är en nyskapande idé och ser gärna att vi i SEKO fortsätter och ger medlemmar möjlighet att komma till tals på detta vis.